taliz skrev: ↑10 maj 2023 18:11
Vi har varit minuter från härdsmälta här i Sverige, trots att vi inte har risk för tsunami etc.
Läs om forsmarksincidenten... det var bara ren tur att de fick tag på Niklas.
https://archive.ph/2023.05.10-161611/ht ... -forsmark/
– Jag stod och gapade en eller två sekunder, bara stod och tittade. Det kom mer och mer grejer, jag hörde hur nödventilationen gick i gång, brandlarmet … Det susade till i skallen och jag sa »va fan!«.
I reaktorn sjönk vattennivån från normala fyra, till knappt två meter – exakt hur snabbt vattnet förångades visste dock inte Lena Strid eftersom elavbrottet slagit ut datorerna.
Sedan förflyttade sig Niklas Sjulander till kontrollrummets elpanel. Om datorerna inte hade varit utslagna så hade han vetat om att de avstängda säkerhetskretsarna i Forsmark 1 faktiskt hade strömförsöjning utifrån. Den enda indikation på detta var i stället en ensam lampa på panelen, som inte var tänd.
Nej, Forsmarksincidenten var aldrig i närheten av härdsmälta. Svenska kärnkraftverk är konstruerade enligt 30-minuters regeln, dvs operatörer ska inte vara tvungna att ingripa inom 30 minuter, för att ge dem tid att skaffa sig överblick över situationen. Forsmarks reaktorer har 4 subbar, alltså fyra separata elmatningssystem som säkras av varsin UPS och dieselgenerator. Två av dessa, Sub A och B kopplades inte in automatiskt i samband med incidenten vilket innebar att två av de fyra systemen blev strömlösa. Manuell inkoppling av Sub A och B gjordes av kontrollrumspersonalen efter 22 minuter.
Man har i efterhand konstaterat att kontrollrumspersonalen hanterat incidenten enligt de rutiner som man tidigare övat på i simulator. Man har också konstaterat att man hade klarat situationen med goda marginaler även om samtliga fyra subbar slagits ut genom att göra en spänningssättning från ordinarie nät. Om ordinarie nät inte hade varit tillgängligt så hade man varit tvungen att göra en manuell spänningssättning inom 40-60 minuter. Hade man inom 8 timmar inte gjort någonting så hade man haft en Harrisburg liknande olycka, och de konsekvenslindrande systemen som installerades efter just Harrisburg olyckan i form av haverifilterna hade fått göra sitt för att hålla utsläppen till omgivningen små.
Idag finns det reaktorkonstruktioner som använder sig av passiva säkerhetssystem istället, och som därmed kan fungera oberoende av tillgången till elektrisk ström. Systemen kan dock kräva ex. påfyllning av vatten inom några dygn.
NiklasTesla skrev: ↑11 maj 2023 10:53
Som tidigare nämnts så med kärnkraften har vi svaret först om x-antal 1000år då vi lämnar efter oss dödligt radioaktiva avfall. På så viss är kärnkraften djupt oetisk.
Det ena utesluter inte det andra. Fasa ut olja,kol, naturgas och gen1-3 kärnkraft (någon gen4 kan få finnas kvar mer som avfallskvarn för att få ned halveringstiden (om det fungerar) om den sedan ger litet tillskott av el så är det ok).
Det finns massa alternativ som är bättre längre bak i denna tråd (för er som läser denna tråd men inte postar pro-kärnkraft).
MVH
Alltså, det använda kärnbränslet är efter lite drygt tusen år inte mer radioaktivt än att man kan hantera det utan skyddsutrustning.
Inget annat miljöfarligt avfall har ett så omfattande omhändertagande som just använt kärnbränsle, med så stora säkerhetsmarginaler. Låt oss anta att den planerade slutförvaringen av använt kärnbränsle skiter sig fullständigt; inga barriärer fungerar som tänkt. Innebär det ond bråd död och omfattande konsekvenser för de då boende i området för slutförvaret? Nej, det skulle enbart resultera i en ökad stråldos om ca 1 mSv/år, lite drygt hälften av vad kabinpersonal i flygplan utsätts för utöver den naturliga bakgrundsstrålningen.
Riskgränsen som slutförvaret är dimensionerat för är så låg som 14 mikrosievert/år. Hade vi applicerat den gränsen på även andra områden så hade vi ex. fått förbjuda flygresor längre än ett par timmar. Hur vi hanterar slutförvaring av andra skadliga ämnen, allt från kolaska till gamla solceller ska vi inte ens börja jämföra, för då blir det rejält tragiskt om hur dåliga vi är på att ställa olika typer av risker mot varandra.