Många argument i olika riktningar,
Det är förståeligt om man är rädd för det okända,
speciellt om det finns incidenter som är svåra att förklara,
ger dålig känsla i magen.
Men skall vi välja infrastrukturlösningar grundat på magkänsla hos
befolkningen (eller politiker) som inte kan förväntas sätta sig in i alltmer komplexa
tekniska lösningar ?
Många tekniska prylar vi har går inte att förklara på ett enkelt sett,
ta en av dom mest förekommande, mobiltelefonen, nån som kan
förklara för mormor hur mobilnätet fungerar, inklusive operatörernas funktion,
inklusive farhågor om risker...
Här kommer lite läsvärt.
Dagens kärnkraftverk är extremt dyra att bygga pga. sin storlek,
man måste göra avskrivningstider 30-50 år med konstant el-pris,
förutsäga vilt fluktuerande inflation, bankkriser mm,
snacka om vilda gissningar och osäkra investeringar.
Tänk er utmaningen och kostnaden av att tillverka EN enda vindkraftmölla som är 100-1000 ggr större än idag.
Det finns en anledning till det stora antalet vindmöllor.
Skalfördelar fungerar bara inom vissa intervall, i vissa dimensioner.
Den dyraste och svåraste delen att producera i en stor kärnreaktor är tryckkärlen och innesluttningen.
Råkar även vara svårast och dyrast att riva, stora inre delar som är radioaktiva.
Om man bygger SMR, små modulära reaktorer, som går att serietillverka i stora antal på löpande band,
då sjunker priset mångfallt.
Konstruerad för massproduktion i stället för en ginormous handtillverkad mastodont, som byggs på plats.
Jämför en billig personbil som säljs i stora antal med en handgjord sportbil som tillverkas i enstaka exemplar.
SMR med storlek som en vanlig container, enkelt och billigt att transportera.
Tex. en container per 100.000 invånare, placerad relativt nära förbrukningen.
reducerar nätkostaden rejält osv.
I en storstad får man inbyggd stabilitet, enstaka reaktor går att koppla bort utan påverkan.
Jämfört med våra nuvarande jätte reaktorer, (o)planerade stopp ger stor påverkan på stora områden.
Den lilla storleken gör att kylningen blir närmast trivial.
Placering nära industriområden, en masugn eller ett pappersbruk kan köpa en egen stabil energikälla,
ett ex. Bråvikens pappersbruk konsumerade lika mycket energi som närliggande Norrköping på 90-talet,
ev. sälja överskott till närliggande samhällen ...
Om man dessutom använder en konstruktion som inte har något övertryck !?
Se Thorium nedan.
Går att skala ner ekonomiskt, en container till varje by med 100-1000 invånare!
Även ute i "obyggden".
Uran är som jag och flera andra här påpekat en resurs som kommer att ta slut inom
en inte alls avlägsen framtid, mindre än 100 år.
Uran är dessutom oväntat dyrt redan innan anrikning.
En förvånansvärt liten del, ca 1%, av den tillgängliga energi i "Uran stavarna" används,
detta är en del av förklaringen till den stora mängden högaktiva avfall.
Lite kuriosa, mer än 50% av dagens Uran produktion sker i ett enda land,
som dessutom inte själva har ett enda kärnkraftverk!
Nyfiken

det är ett fredligt land lika stort som Nordamerika till ytan ...
Men om vi sätter spaden i jorden med lite mer eftertanke så finns det en mycket bättre källa till energi,
grundämnet Thorium!
Det finns lättillgängligt i mycket stora mängder, mer eller mindre överallt, till mycket lägre pris.
I dag är det överskott/rest i vissa gruvor, hamnar i skrothögarna.
Om man bygger Thorium reaktorer så kan man mata dom med en andel gammalt radioaktivt avfall,
det förbrukas i Thorium cykeln, vi kan alltså göra oss av med gamla synder,
det som blir kvar är mycket lättare ofarligare att ta hand om.
Dessutom utnyttjar man mer än 99% av den tillgängliga energin,
Varje reaktor behöver alltså laddas med mycket mindre mängd "bränsle" per kWh,
dessutom behöver dom inte laddas om lika ofta.
Med "molten salt" tekniken kan man extrahera och fylla på nytt bränsle under drift.
Det gjordes långt gången forskning på LLNL om Thorium reaktorer, se "molten salt reactor" wikipedia mfl.,
reaktorn har inga delar som har övertryck!
Kan inte "explodera" pga. av övertryck.
Läckor? innehållet övergår i fast form och kallnar/slocknar av sig själv om det tar sig ut utanför systemet.
Men Nixon dödade det genom att strypa alla forskningspengar pga. av politiska lobbyister
och militära intressen (dvs. plutonium), behövdes ju big cojones under det sk. kalla kriget.
Finns inspelade telefonsamtal där Nixon i klartext säger att alla pengarna skall gå till hans "vänner".
LLNL blev abrupt av med alla forskningspengar.
Om vi skall kolla lite fakta på våra gamla synder/"olyckor" i modern tid,
på 50 och 60 talet var det rena vilda västern, man visste inte riktigt vad man höll på med .
"Vad jag förstår så var Fukushima ett modernt och välskött (Japanskt) kraftverk."
Noop, Tepco som ägde och drev dom flesta Japanska kärnkraftverken
har en lång historia av kriminellt dålig kultur, förfalskad kvalitetsdokumentation etc.
Det fanns ingen vettig organisation, ingen visste vem som hade befälet etc.
Finns en skrämmande dokumentär om hur fel det kan gå när man har en kultur
där det viktigaste är att inte "förlora ansiktet", detta förvärrade hela förloppet.
Scrubbers är en passiv enkel lösning för att ta hand om oväntade "olyckor".
Det tar hand om farliga tryckökningar på ett säkert sätt, renar utsläppen,
funnits i flera decennier i alla kärnkraftverk i västvärlden,
alla kärnkraftverk uppdaterades på bara ett par år när faran och lösning blev känd.
Vätgasen som bildades när kylningen slutade fungera skulle ha släppts ut genom en scrubber
på ett kontrollerat och ofarligt sätt, det är en passiv funktion, behöver inte pumpar eller el,
och därmed förhindrat explosionerna som gjorde den största skadan initialt,
sedan blev det bara värre utom all kontroll.
När vatten upphettas i närvaro av metallerna (tex. zirconium) som finns i reaktorerna
så spjälkas det till vätgas och syrgas.
Blandningen kallas knallgas, väldigt lättantändligt och under tryck väldigt explosivt.
Scrubbertekniken för kärnkraftverk är delvis utvecklad här i Sverige.
Tepco valde att inte uppgradera sina kärnkraftverk. Vi talar om flera decenier!
Fukushima saknade scrubbers, likt många Japanska kärnkraftverk.
Hade dom haft det hade utgången blivit mycket mindre allvarlig,
även om verket hade blivit oanvändbart.
Likadant med placeringen av reservgeneratorerna,
Tepco sket i alla kända varningar och erfarenheter
om behovet av att skydda reservkraften.
En av anledningarna varför Tepco inte moderniserade verken påstås vara att man inte ville
"erkänna" att deras befintliga kärnkraft kunde ha brister, "förlora ansiktet".
TMI, Three Mile Island, ett gammalt men väl fungerande verk,
hade personalen INTE pillat på knapparna och ventiler så hade systemet stängt ner verket automatiskt
utan större skador och utan utsläpp.
Flera manuella fel resulterade i ett magnifikt fluster cluck.
Djupanalys efteråt visade att det var ett ledarskaps fel, med bla. fel utbildning.
Se den här dokumentären, mycket välgjord, ger även en
bra och hyfsat enkel beskrivning av hur en tryckkokar reaktor fungerar.
Who Destroyed Three Mile Island?
https://www.youtube.com/watch?v=hMk6rF4Tzsg
Chernobyl, en politisk regim som tillåter STORA kompromisser map. säkerhet, miljö etc.
1. En tryckkokare utan inneslutning, man hade inte pengar, valde en billigare väg,
än att bygga en riktig tryckinneslutning.
Den absolut dyraste och svåraste delen i en tryckkokare av större format.
2. en konstruktion som hade delar av driftenvelopen som var instabil,
väldigt förbjudet i västvärlden, konstruktörerna visste detta, få i driftmiljön visste detta.
3. Testet som gick fel, chefen visste att man var utanför tillåtna driftgränser pga. tidsbrist
samt prestige tvingade personalen att göra det omöjliga.