Arctic Drifter skrev: ↑09 feb 2023 08:18
iAkita skrev: ↑08 feb 2023 23:08
R_Edvinsson skrev: ↑08 feb 2023 16:14
Man säger som det är.
Att Jonna Sina är besatt av EB och har erkänt att de skriver ”med hög ton” om henne för att hon ser ut som hon gör och att det drar klick.
Fullständigt vidrig ledarsida det där.
Vad är det som är vidrigt? Menar du att hon hittar på vad Ebba Busch/KD sa innan valet (och säger nu) i den här frågan? Led det i bevis i så fall, istället för att gå till personangrepp.
För övrigt är jag fascinerad att någon kan tycka det är vidrigare att exponera politikers lögner och svikna löften, än vad politikerlögner och svikna löften är. Hela regeringen verkar ha gått en snabbkurs i "gaslighting". Personligen tycker jag det är bra att det finns journalister som granskar och genomskådar det.
Jag antar att R_Edvinsson syftar på det Jonna Sima ska ha sagt i Expressen-podden "Lägg ut", nämligen:
I Expressenpodden Lägg ut! intervjuas Jonna Sima, ledarskribent på Aftonbladet, och hon erkänner då att man medvetet skriver ofta om Busch på grund av hennes utseende och för att hon ”genererar klick”.
– Det är bara att erkänna. Att skriva om kvinnor på högt uppsatta positioner, och särskilt i Ebbas fall … Det går inte att sticka under stol med att hon är bildskön, hon är ung och också slagkraftig och otroligt skicklig på sitt sätt, säger Jonna Sima i podden.
– Det är lite dubbelt för oss. Vi på ledarsidan på Aftonbladet är ofta kritiska till hennes politik, men samtidigt så förstår vi att hon också genererar mycket, så att säga, klick, bara för att hon är den hon är och ser ut som hon gör.
Flera högerdebattörer har fått vatten på sin kvarn i kritiken mot Aftonbladets ledarsida efter Simas uttalande.
Jag tycker det i alla fall är vidrigt att man delvis fokuserar på utseende och inte sak, men vi har säkert olika syn på detta.
Så tolkar jag inte alls det. Texterna handlar om sakfrågan men sen blir det kanske fler texter om sakfrågor som just EB driver/ansvarar för, för att det är en ung, framgångsrik och mäktig kvinna. Mäktiga/framgångsrika kvinnor granskas/bedöms/engagerar alltid mer/hårdare än sina manliga motsvarigheter. Det är ett samhällsproblem och jämställdhetsproblem, inte ett redaktionsproblem. Men det menar jag att nyheten/ledaren i sig inte var felaktig. Däremot kan man diskutera publicistiska beslutet att fokusera på nyheter som genererar klick. Men Aftonbladet är knappast ensamma att fokusera på nyheter och frågor som säljer, och därmed varken mer eller mindre vidriga än andra kommersiella nyhetsmedia. I ett mer jämlikt samhälle hade inte artiklar om mäktiga kvinnor resulterat i fler klick.
I vilket fall tycker jag inte man ska låta bli att rapportera om det bara för att det är en kvinna som ljugit, eller åtminstone varit högst inkonsekvent i sin argumentation. Även Ulf Kristensson får skit för alla sina lögner i media, varför behandla EB annorlunda?
För att återanknyta till trådämnet så handlar det i det här fallet handlar det om att EB som ansvarig ministern sa en sak innan valet, och en annan efter valet. När industrin säger ifrån så ändrar hon plötsligt åsikt. Inget problem med det, men det blir löjligt när hon samtidigt försöker gaslighta sina väljare och hävda att det är så hon sagt och tyckt hela tiden. Det finns inget konstigt i att påpeka det. Inte ens om det är en annan ung och inflytelserik kvinnlig journalist som gör det. När hennes manliga kollegor svingat vilt mot Ulf Kristenssons lögner blir det inte alls samma storm.
Edit: Och nu kom jag på mig själv med att jag skrev EB istället för Ebba Busch genomgående i inlägget, medan jag skrev ut Ulf Kristenssons hela namn. How ironic... Ju mer jag sätter sig in i jämnställdshet- och likabehandlingsfrågor, desto mer inser jag hur vanligt det är med "unconsious bias" (även hos mig själv) och att det finns mycket kvar att göra. Men just det arbetet har ju regeringen lagt ner, med Ebba Buschs goda minne. Så hon får nog finna sig i att granskas och bedömas hårdare än sina manliga kollegor även fortsättningsvis. Precis som att kvinnliga journalister kommer få fortsätta finna sig i att kallas vidriga när någon inte gillar deras arbete, medan deras manliga kollegor kommer lindrigare undan.