- Arboga SuC
Vi kom till Jung med mer än 7% kvar och kunde ladda medan regnet fortsatte ösa ner. Yngsta dottern passade på att tvinga fram ett blöjbyte under pausen. Hon verkade snappa upp ganska snabbt att laddpausarna är bra tillfälle för den typen av aktivitet. Eftersom min kusin väntade med mat när vi anlände Sävedalen behövde vi inte käka nånting vid laddstationen. En annan Tesla laddade och två Nissan (en Leaf och en mindre el-transportbil) kom och sladdade runt lite. Annars tunt med elbilar den kvällen.
Hemma hos kusinen blev det laddning i 10A motorvärmaruttag. Funkade ganska bra och vi kunde gott och väl ta bilen in till Järntorget och loppet. Efter det laddade vi en natt till innan det var dags att fortsätta söderut. På söndag förmiddag landade vi på SuC Falkenberg med god marginal och behövde ladda för att kunna ta oss vidare mot först min bror utanför Halmstad och sedan vidare mot SuC Löddeköpinge. Det var flera andra Teslor som laddade på stationen, men Max hade nog ingen bra dag. Fanns ingen möjlighet att köpa vare sig glass eller kaffe. Barnen tog en extra "frukost" istället.
- Glada i Falkenberg
- Tomt i Lödde
Tyvärr kom vi iväg något sent på morgonen och vi kände oss något stressade när vi passerade Köpenhamn och insåg att vi precis skulle klara kvarten som man helst ska vara på
plats innan färjan går. Laddningen sjönk ganska snabbt och vi anlände Nörre Alslev med mindre än 6% laddning kvar. Det verkar vara en populär SuC och vi såg flera danskar där vid båda laddningarna. Här upplevde vi ett dilemma som i efterhand visade sig vara totalt onödigt på grund av två fel. För det första verkar navigatorn av någon anledning räknat med normal vägförbrukning under färjeöverfarten, vilket gjorde att vi laddade en del mer än vad som behövdes. För det andra så har vi inte fått kartuppdatering än och navigatorn ville ta oss långsammare vägar mot Gedser. Vi trodde alltså att vi hade knappt om laddning för att ta oss till nästa laddning i Herzsprung (Dreieck Wittstock) och att vi hade väldigt snålt med tid till färjan. Inget av det stämde... Vilket på många sätt var bra, men på ett annat sätt helt onödigt.
Vi avstod från att försöka få ladda ombord på färjan (trots att det säkert hade gått att lösa). Och när vi nådde Rostock var det dags att fortsätta med autobahnfärd. Den här gången blev den delen väldigt ospännande och vi laddade med lite marginal på SuC Herzsprung för att klara hela vägen mellan stationen och målet i Wiedemar (ett par mil utanför Leipzig). Underligt nog tyckte navigatorn igen att vi skulle passera vårt mål på motorvägen för att ladda i laddaren i Nempitz väster om Leipzig. En omväg på ett helt gäng mil. Nånting med navigatorn är snett.
Väl hos min frus föräldrar visar det sig att trefasuttaget (som för övrigt premiäranvändes - 25 år efter att huset byggdes) var på 32A. Svärfar hittade dock en adapter till 16A CEE uttag i gömmorna i garaget. Under natten var det åska och regn på väderprognosen, och baserat på erfarenhet från förra året när vi fick fixa nästan all plåt på tidigare bilen efter en hagelskur fick Teslan flytta in i svågerns garage. Utan trefasladdning till att börja med, men senare hittade han en trefas sladdvinda som vi kunde använda med dragning från tvättstugan.
När veckan var slut blev det motsatt väg hem. Runt Berlin fick navigatorn spel igen och tyckte att vi skulle åka runt Berlin och ner mot Dresden för att ladda och sen norrut igen. Den ändrade rutten flera gånger och det blev bara konstigare och konstigare. Till slut plockade vi bort laddstoppen för att kunna använda den lite grann iallafall.
Frun var stressad att hinna till färjan i tid, och självklart när vi var där en kvart tidigare än behövligt så var färjan över en timme försenad. Det blev en lång väntan som kändes väldigt onödig. Tydligen hade den nya dieselhybridfärjan precis börjat trafikera linjen och de hade haft problem att lägga till vid kajen under dagen. På väg ut med färjan mötte vi nästa färja i inloppet till Rostock. Spurten mot färjan hade dränerat batterierna lite grann och vi fick hålla oss runt hastighetsbegränsningarna för att nå laddaren i Nörre Alslev. Men ändå hade vi dryga 6% kvar när vi kopplade in oss på SuC. Jag måste säga att räckviddsångesten aldrig gjorde sig påmind faktiskt.
Efter övernattning i Jakriborg igen så körde vi Lödde, Toftaholm (med fika på goda brownies och lek för barnen) och slutligen laddning på trefas över natt hemma hos mina föräldrar i Motala.
En intressant iaktagelse var att vi inte såg en endaste annan Tesla i Tyskland på dryga fem dagar. Direkt när vi kom av färjan i Danmark mötte vi mer än tre på en kvart.
Däremot kunde vi se en hel del nyfikna blickar bland tyskarna och jag fick svara på många frågor om Tesla och elbilar under vistelsen. Allt som allt blev själva elbilsfärden inte så spännande som jag befarade. Barnen verkar också uppskatta det ganska bra med laddstoppen där de kan springa omkring och kanske ta en fika. Jag kan inte mer än rekommendera den som har möjlighet att köra Tesla.
(Fler bilder kommer nedan... Begränsat antal per inlägg.)
. 
Det blir ju extra trevligt att åka Tesla på det viset!