När jag väl fått min i3 så älskade jag enkelheten och frihetskänslan som jag fick av att "tanka" hemma. Var på nåt sätt nästan magiskt. Man kom hem med tom "tank" och morgonen efter var den full igen. Otroligt. Jag älskade även den silkeslena och direkta drivlinan. Mina andra bilar på den tiden (Volvo XC70 och BMW M2) kändes båda tunga och klumpiga då jag helt plötsligt började avsky fördröjningen och växlingarna.
Så jag sålde båda och skaffade en Model S istället. Har väl aldrig ångrat mig men jag har förlorat en hel del pengar på mina Teslor.
Jag har på senare tid börjat omvärdera en aning faktiskt. Känner ett litet styng av saknad efter min gamla bilvärld. Sprang på en gammal BMW-bekant på däckverkstaden som hade en jättefin BMW M550i med V8 och 462 hk. individual-lackerad i Imolarot. En av få i hela världen. Mjukt exklusivt äkta skinn... Ja, jag blev faktiskt avundsjuk. Iofs körde jag den inte men...
![Very Happy :D](./images/smilies/icon_e_biggrin.gif)
Det här med miljö är mest en bonus som jag ser det. För en enskild människa är det att räkna som en symbolisk handling att skaffa elbil. Det gör inte ont men det är inget som driver mig heller.