Tesla Club Sweden

Jag och Allan (15) har gjort över 500.000km road-trips tillsammans sedan 2015. Denna gång bär det av till Storbritannien! Vi kommer skriva regelbundet i denna tråd under resans gång. Bilderna är felvridna pga dålig programmering…
Vi började resan i Stockholm den 25/7, körde via Kungälv och Halmstad och besökte föräldrahemmen, för att sedan nå Danmark dagen därpå. Vår första sovplats var Regnemark på Sjælland, där vi fällde sätena i bilen och rullade ut vår i mjukt påslakan insydda IKEA-madrass. Fin utsikt över våtmarken och stjärnklar natt var blev det!
Den 27:e körde vi igenom Tyskland , med planen att steka hamburgare på vägen. Vi handlade råvaror som lades i vårt medhavda 12v kylskåp och körde därefter i ösregn till närmaste tapasrestaurang . Därefter körde vi in i Holland där vi hittade en fin sovplats i Zeewolde.
Morgonen därpå fortsatte vi genom Holland till vår första V4-Supercharger laddning, i Harderwijk. Vi fick 254kW som mest, körde med viss besvikelse vidare och stannade på en rastplats för att steka hamburgare till lunch. Sedan for vi till Belgien , där vi lärde oss att de har strösslat vägarna med ”trajektorie kontroll” - fartkameror som mäter genomsnittliga hastigheten. Jag kör i regel lagligt men gjorde antagligen bort mig ett par gånger, så där kommer väl ett brev på posten så småningom. Vi hittade en fin sovplats i skogen i Hooggoedbos, där vi gjorde hamburgare igen - på en stubbe i mörkret .

I ottan den 29:e körde vi till Calais och tog färjan till Dover - och där, efter 2.373km, börjar vår tråd!

Är du säker på att du inte var i Australien där på tredje bilden? Den är ju upp och ner.

Trevligt med reserapportage.

bjelkeman skrev: ↑29 jul 2023 19:02

Trevligt med reserapportage.

Tack! Upp-och-ned bilder kommer sig av forumkodens felaktiga/obefintliga tolkning av bildernas EXIF info…

Så har vi anlänt i Calais. Hit kom vi med dryga 32% i batteriet (MS Plaid, så det är ca 32kW). Vi promenerade ut på de vita klipporna innan vi fortsatte med siktet ställt på Oxford, via Eastbourne och Brighton.

Här gjorde navigatorn oss en rejäl björntjänst, då den tog oss till Folkestone Supercharger. Det är en laddstation belägen *efter* biljettkontrollen för Eurotunnel-tågen! De verkade ha viss vana vid att hantera detta och lotsade oss raskt ut på motorvägen igen, någon laddning fick vi inte.

Så inte utan viss nervositet lade vi in Flimwell Supercharger och höll tungan i rätt mun när vi navigerade våg vänsterstyrda Model S på vänster sida av de ofta mycket trånga skogsvägarna. Men så vackert det var! Vi anlände med 4% kvar, vilket är ca 20km marginal.

Vi fortsätter med fulladdat batteri rakt söderut till Eastbourne, och följer sedan kustvägen förbi Brighton. En helt fantastisk sträcka, detta rekommenderar vi varmt!
Vi stannade vid Seven Sisters Country Park, och sedan vid The Cuckmere där vi åt god mat i härlig miljö. Det har varit smalt och trångt, rätt mycket trafik men som genom ett under har vi klarat att ta oss till en sovplats längs vägen i Steyning - utan att skada 21”-fälgarna! Smått otroligt efter alla turer på gatorna i Brighton. Vi får se hur länge vi klarar att hålla detta



Sovplats och sovplats förresten, det är en avfart från A27 där man kommer tillräckligt många meter från vägen för att få lugn och ro. Grinden är låst med rostigt hänglås och kedja, och vi är trötta så nu chansar vi! God natt och vi hörs imorgon!

Kul!

Är sugen på en eurotrip själv. Funderar på att plocka nån gammal S och dra iväg. Men förstås stor risk det kostar mer än det smakar om skiten rasar.

Kul! Man ska använda bilens fulla potential! Lycka till i trafiken. Vad tyckte AP om att köra på andra sidan?

Söndagen kom så småningom och vi vaknade till en fantastisk utsikt. Det var en helt OK sovplats även om det var bara ett stenkast från den ganska hårt trafikerade vägen. Dagens tur gick till Oxford, där vi ägnade hälften av tiden till att hitta en parkering, och andra hälften till att vandra omkring i ösregn. Vårt angreppssätt att ”planera så lite som möjligt” är inte alltid det idealiska

Efter en tidig middag på Gustos - en riktigt bra ”Sunday Roast” - så bestämde vi oss för att köra mot Irland , via Wales . Det var redan sent så denna gång blev det M3 för hela slanten. Först skulle vi dock svänga förbi laddaren i Oxford, vilket var lättare sagt än gjort. Vi hittade inte infarten och gav till sist upp och körde in på en av utfarterna istället. Skyltarna förklarade att kameror läser av bilarna och att de skickar räkning på ”parkeringen”, så nu har jag ytterligare ett potentiellt krav i brevlådan när jag kommer hem igen

Vi har konstaterat att de är riktigt dåliga på rastplatser i England - längs motorvägarna finns bara små busshållplats-liknande stopp som i bästa fall erbjuder en sopkorg, men inga bord. Det blir att ta en avfart i Wales, Red Hill, och köra upp i ett skogsområde, och leta efter en plats som kan fungera. Denna gången körde vi upp för en längre väg som var omgiven av skog och buskar, var precis lika bred som bilen, gick brant uppför och saknade mötesplatser så småningom nådde vi en bostad med tre (!) bilar parkerade, så vi vände om och körde åt andra hållet. Vår sovplats blev till sist vid ett grönt fält där vi kollade Inglorius Basterds, innan vi somnade.

På måndagsmorgonen väcktes vi av att Russel, med familjen, kom för att kolla in hälsan på sina nötkreatur. En trevlig prick som till syntes inte hade några synpunkter på vårt val av sovplats Kossorna var påtagligt imponerande av bilen!

Brages skrev: ↑30 jul 2023 10:50

Kul! Man ska använda bilens fulla potential! Lycka till i trafiken. Vad tyckte AP om att köra på andra sidan?

Tack! Autopiloten fungerar utmärkt, men bara på de stora motorvägarna, de små har för dålig kvalitet och är på tok för kurviga. Sist jag var här så körde jag en AP1 bil, 2017, som läste av hastighetsskyltarna i Mph och visade dem i Kph, trots att jag ställt om display till Miles. Den buggen är gudskelov fixad nu

Vi har fortsatt genom Wales till Fishguard, där vi bokat in oss på en färja till Irland efter midnatt. Fishguard är en härlig liten stad (3.500 invånare), så vi hänger här tills det är dags att checka in.

så vi hänger här tills det är dags…

blev lite extra kul med bilden uppochner ju

Vi bordade Stena-färjan i Fishguard vid midnatt, och angjorde Rosslare strax före 6 på tisdagmorgonen. För €50 extra fick vi prioriterad boarding/disembarking, och plats i deras ”lounge”. Där fanns två halvfungerande kaffemaskiner, en bit chokladkaka, ett par flaskor vin och stolar som var omöjliga att sova i. ”Underwhelming” tror jag Allan sade, bättre boka prio boarding separat, och recliner-lounge istället. Dåligt av Stena Line!

Från Rosslare körde vi raka vägen till superchargern i Ballacolla, och laddade fullt medans jag jobbade.

Vi bestämde oss för att köra ned till sydkusten, för att sedan vända och köra västkusten upp mot Nordirland, där vi ska ta färjan tillbaka. Med första målet satt till Cork, började vi köra på de mindre vägarna istället för motorvägen - underbara landskap och härliga småstäder. Fina stopp både för frukost och lunch. Körvädret blev dock snabbt sämre, och när vi lämnade Cork så öste regnet ned.

Nästa mål blev Waterville, i Kirk. Vägen dit var den längsta smala väg jag någonsin kört - över 2h väg där två Model S inte kunde mötas utan att köra in på minimala mötesfickor. Kurviga vägar, tidvis tät vegetation, ösregn och Irländare som kör som biltjuvar - min högra sidospegel har haft fler nära-döden upplevelser än jag vill tänka på. När vi till sist kom fram visade det sig att vi klarat oss helt oskadda (vi & bilen )!

Success!!

Efter en god middag på ”The Lobster”, har vi nu hittat en sovplats med havsutsikt ovanför staden. Imorgon är målet att komma till färjan som ska ta oss till Skottland . Drömma kan man ju alltid

Onsdagen blev en riktig långkörare, vi begav oss iväg vid 7-snåret och körde mestadels längs västkustvögen, även känd som ”The Atlantic Wave”. Tidvis hisnande vackert, trots regn och hård vind. Vi passerade genom Limerick och hade en fin lunch på en gastropub, och fortsatte sedan längs kustvägen. Landskapet påminner tidvis om Gotland, ibland om Norge och även Jämtland, underbart vackert och varierande. I Galway hittade vi en riktigt trevlig restaurang, Pádraicíns Seafood Bar & Restaurant, där vi stannade för middag.

Nu begav vi oss emot Belfast på en - om möjligt - ännu längre omväg än tidigare. Vi körde uteslutande på småvägar, och laddade på 50kW laddare längs vägen. Färjan från Belfast avgick 7:30 på torsdagsmorgonen och jag fick lov att köra hela natten för att komma fram i tid, med 20 minuter marginal till incheckningen och 30% kvar i batteriet . Efter 26 timmar var vi äntligen ombord, på väg mot Skottland . Vilken dag (och natt)!

Priority+lounge på Stena Line-färjan från Belfast till Cairnryan visade sig väsentligt mer prisvärt än motsvarande resa till Irland. En stor lounge med matservering vid bordet, trots den korta överfarten på 2.5 timmar, och fungerande kaffemaskiner! Det blev lite välbehövlig sömn innan vi rullade av vid 10-snåret, och började köra norrut längs kusten.

Vi hittade en 50kW laddare i Ballantrae som man betalade via hemsidan (ChargePlace Scotland), vilket tog ett samtal till deras support för att jag skulle klara av; betalknappen var gömd längst ned på websitens startsida, vilket inte var helt uppenbart. Efter avslutad laddning isade det sig dock att det var gratis, så allt är förlåtet!

Ballantrae är som allt annat i Skottland fantastiskt vackert, beläget i en dal. Dock fanns det absolut ingenting att göra, inga caféer, butiker eller toaletter Vi fortsatte norrut längs kusten och hittade ett trevligt restaurangfik där vi lunchade.

Precis utanför Glasgow stannade vi för att ladda på supercharger Motherwell. Där ligger ett hotell vid vilket man måste registrera sin bil gör att undvika p-avgifter, och vi intog en lysande middag på deras restaurang.

Nu började tiden rinna ut, det var kväll och 7 timmars körning söderut till London där vi hade hotell bokat för morgondagen, och vi hade inte sett mycket av Skottland. Vi satte av på småvägar norrut upp i bergen, och körde runt (västerom) Loch Lomond i Trossachs nationalpark. Detta tog tid, och är en tur jag gärna hade spenderat två heldagar på; rekommenderas starkt! Vid midnatt hittade vi en lämplig sovplats vid vattnet på östra sidan av sjön, där vi stannade för natten. Det blev bara en kort paus. För nu vet det över 9 timmars körning till London…

Fredag morgon. Fem på morgonen. Hotell bokat och biljetter till musikalföreställning för kvällen är inköpta, nu gäller det att avverka kilometer! Drygt 700, faktiskt. Det blir motorvägar för hela slanten och vi lyckas pricka incheckningen kl 15 på hotellet The Chestetfield Mayfair, som ligger ett par kvarter från Picadilly Circus! Ett fantastiskt mysigt ställe som jag verkligen kan rekommendera, och med ett pris på dryga hälften av de andra fina hotellen gör i området.

Bilen fick valet parking, och en självsäker Istvan intygade att Tesla hade han minsann koll på, inga problem Vi fick en parkeringsbot medan han lyfte våra saker ur bilen. Suck. Istvan kämpade på med att starta bilen, nya Model S var visst inte riktigt som han förväntade sig

Väl uppe i rummet blev vi inte besvikna. Dusch och rakning var lika välkommet som angeläget.

Nu var klockan fyra igen och det var dags för afternoon tea, på hotellet. Detta var Allans specifika önskan och det enda på vår roadtrip som faktiskt var planerat på förhand. Vi blev inte besvikna! Två timmar och otaliga smörgåsar, bakverk och teer, lämnade vi hotellet med varsin afternoon-tea godispåse och promenerade till His Majesty’s Theatre, som denna fredagskväll körde en iscensättning av The Phantom of the Opera. Inte speciellt anmärkningsvärt egentligen, de har hållit igång med den i 30 år nu…

Vi var eniga att denna kväll var resans absoluta höjdpunkt. London visade sig från sin bästa sida, till och med vädret var strålande! Dessutom klarade jag av Londontrafiken utan incidenter, bara en sån sak!