Kort reseberättelse Sollentuna - Kroatien 2018
Postat: 25 jul 2018 19:36
Stockholm - Kroatien juni till juli 2018
Resan började i Sollentuna, 06:30 torsdagen den 28 juni. Målet var att på lördag eftermiddag komma till vårt boende på ön Ciovo utanför Trogir i Kroatien. Ett boende hade vi bokat på vägen ner, i Braunschweig i Tyskland, drygt 130 mil bort. Som vanligt var körningen genom Sverige odramatisk, upp på motorvägen, sätt på autopiloten på "rätt" hastighet och ta det lugnt tills första laddstoppet i Ödeshög. Från förra året var min erfarenhet att Teslans beräkningar av hur länge vi ska ladda är alldeles för lång, så vi stack cirka tio minuter innan Teslan tyckte vi skulle åka. Det räckte ändå med god marginal till Toftaholm där vi tog en promenad ner till sjön och fikade lite. Efter detta körde vi på till Löddeköpinge (som min bil aldrig föreslår som laddstopp) där vi åt varsin räkmacka på det närliggande fiket. Därefter körde vi över Öresundsbron, över Stora bältbron i Danmark och kom in i Tyskland vid 18-tiden. Väl framme på hotellet efter ca 135 mil upptäckte vi att de hade två laddstolpar (typ 2) och att bägge var lediga.
På morgonen när vi vaknade med fulladdad bil fortsatte vi resan mot Kroatien via Österrike och Slovenien. När kvällen närmade sig bokade vi boende på ett hotell i Zagreb. Det hade också två laddstolpar och bägge var lediga. På morgonen efter körde vi den kroatiska motorvägen mot Split. Lite innan vi kom fram ringde jag lägenhetsuthyraren och frågade om det gick att ladda vid lägenheten och fick svaret "Inga problem, vi har två uttag i garaget".
Väl på plats kopplade jag in bilen med UMCn i ett vanligt schukouttag och satte ner laddeffekten till 6A vilket räckte mer än väl eftersom vi var där en vecka. Från lägenheten på Ciovo gjorde vi flera utflykter, bland annat till Krka. Enligt Plugshare skulle det finnas en laddare där med typ 2 och chademo. Laddaren var lätt att hitta, men att få igång den var värre. Efter fyra-fem försök var det bara att konstatera att den var trasig. Vi hade i alla fall tillräckligt med laddning för att komma tillbaka till lägenheten så ingen laddångest uppstod.
Nästa anhalt på resan var en vecka på ön Brac, närmare bestämt i den lilla byn Sumartin, där vi hyrt en villa. Dit kom vi med 75% laddning och kunde dessutom ladda från ett uttag bredvid uteplatsen, så det var inget problem där heller att göra dagsutflykter till olika byar och stränder.
Från Brac körde vi till Plitvice där vi hade hyrt en lägenhet för två nätters övernattning. Där fanns inget uttag så uthyraren drog helt sonika en förlängningssladd från sitt köksfönster till min bil. Där ställde jag också ner strömmen till 6A och hade på morgonen fått några mil till så att jag med marginal skulle ta mig till nästa supercharger i Otocac. Från Plitvice skulle vi ha åkt till Rovinj, men vi hade några vänner som bodde i lägenhet i staden Krk på ön Krk, så vi bokade av vårt boende i Rovinj och bokade nytt i Krk. Inget strul alls med booking.com. I Krk fanns det gott om publika laddare så jag frågade inte ens om det gick att ladda på boendet. Vid hamnen bredvid gamla stan, några hundra meter från stranden, finns två typ 2-laddare som laddade ca 55 km/timme. Där fick bilen stå några timmar.
Vi besökte tre superchargers i Kroatien, Zadar och Otocac samt Senj. De två första var tråkigt placerade vid bensinmackar. I Senj däremot var laddarna placerade längst ut på en pir invid hamnen, ett par minuters promenad från den gamla staden. Liten omväg från motorvägen, men annars bästa superchargerplaceringen någonsin!
Från Krk åkte vi sen till Österrike, Saalbach-Hinterglemm för lite vandring och cykling i bergen. Vi stannade i Flachau för att ladda. 18 platser hade de och vi stod där ensamma. Det var en jättebra supercharger. Restaurang och en massa roliga aktiviteter för hela familjen. Vi körde sommarrodel två gånger, sen hade batteriet mer laddning än vi behövde. Hotellet i Saalback-Hinterglemm fixade fram en parkeringsplats hundra meter från den ordinarie parkeringen där det fanns ett rött CEE-uttag. Det gav 10A på 3 faser, så det räckte för stödladdning efter diverse utflykter samt för att ladda batteriet fullt vid avfärdsdagen. Vi laddade dessutom på en stor badanläggning, Tauern SPA, som hade två typ 2-uttag precis vid entrén.
Hemfärden gick via hotell i Kiel, lite shopping på Citti Markt i Kiel (gratis typ 2-laddare) till shopping på Design outlet i Neumünster (gratis typ 2-laddare).
Sammanfattningsvis körde vi 6 950 km med en genomsnittsförbrukning på 201 wH/km. Inga incidenter alls eller räckviddsångest eller ens räckviddsfundering vid något tillfälle. Superchargernätverket fungerade fläckfritt (förutom lite långsam laddning vid en station i Tyskland) och det fanns gott om laddmöjligheter på alla ställen vi bodde på samt de flesta ställen vi stannade lite längre vid för t ex shopping. Samtliga var gratis. Ett par startade vi med ett SL-kort vi hade med oss, och vi startade en med PlugSurfing-appen och slutgiltigen skannade vi en QR-kod för att få igång en laddare. Övriga var det bara att plugga in och börja ladda.
Generellt sett tycker jag att Teslan vill ta få men väldigt långa stopp. Oss passar det bättre att ta ganska korta stopp men oftare, kanske efter ett par timmars körning. Vi tyckte det gick bra att gå på toaletten och sen köpa en glass eller en kaffe. När detta var avklarat var bilen alltid redo att köra vidare. Framförallt efter vi passerat Helsingborg på väg söderut står laddarna så tätt att det i princip går att köra vidare när man vill, för det finns alltid en till supercharger inom räckhåll i Danmark och på autobahn. Jag upplever att jag är mycket mer utvilad än när jag tidigare kört motsvarande resor med "premiumtyskar", t ex Audi A6 Allroad. Min fru uppskattar de frekventa laddstoppen. Fick jag välja själv skulle jag gärna ha 70 mils räckvidd, men i praktiken kör vi 20-25 mil mellan stoppen och det är ganska skönt. Det är väldigt praktiskt att kunna ladda från vanligt vägguttag vid boendet och det kunde vi på alla ställen vi efterfrågade det.
Högst genomsnittshastighet hade vi med god marginal genom Sverige.
När vi åkte hade bilen gamla navigationen och 2018.21.9, men en bit in på resan fick vi först nya navigationen och ett par dagar efteråt uppdaterades bilen till 2018.26. Den nya navigationen gav mycket bättre uppskattningar för ankomsttid men hade ibland problem i tunnlarna i alperna då den fick för sig att vi var på vägar uppe på berget och skulle svänga vänster och höger om vartannat tills vi kom ut ur tunnlarna. Autopiloten (AP1) tycker jag var märkbart bättre än ifjol, även om jag upplevde 2018.26 som lite nervösare än 2018.21.
Vi åt inte på Burger King eller McDonalds en enda gång. Det var lite svårt i Danmark och Tyskland, men vi hade lite att gå på från ifjol och kunde också läsa lite i appen "Superchargers".
Resan började i Sollentuna, 06:30 torsdagen den 28 juni. Målet var att på lördag eftermiddag komma till vårt boende på ön Ciovo utanför Trogir i Kroatien. Ett boende hade vi bokat på vägen ner, i Braunschweig i Tyskland, drygt 130 mil bort. Som vanligt var körningen genom Sverige odramatisk, upp på motorvägen, sätt på autopiloten på "rätt" hastighet och ta det lugnt tills första laddstoppet i Ödeshög. Från förra året var min erfarenhet att Teslans beräkningar av hur länge vi ska ladda är alldeles för lång, så vi stack cirka tio minuter innan Teslan tyckte vi skulle åka. Det räckte ändå med god marginal till Toftaholm där vi tog en promenad ner till sjön och fikade lite. Efter detta körde vi på till Löddeköpinge (som min bil aldrig föreslår som laddstopp) där vi åt varsin räkmacka på det närliggande fiket. Därefter körde vi över Öresundsbron, över Stora bältbron i Danmark och kom in i Tyskland vid 18-tiden. Väl framme på hotellet efter ca 135 mil upptäckte vi att de hade två laddstolpar (typ 2) och att bägge var lediga.
På morgonen när vi vaknade med fulladdad bil fortsatte vi resan mot Kroatien via Österrike och Slovenien. När kvällen närmade sig bokade vi boende på ett hotell i Zagreb. Det hade också två laddstolpar och bägge var lediga. På morgonen efter körde vi den kroatiska motorvägen mot Split. Lite innan vi kom fram ringde jag lägenhetsuthyraren och frågade om det gick att ladda vid lägenheten och fick svaret "Inga problem, vi har två uttag i garaget".
Från Brac körde vi till Plitvice där vi hade hyrt en lägenhet för två nätters övernattning. Där fanns inget uttag så uthyraren drog helt sonika en förlängningssladd från sitt köksfönster till min bil. Där ställde jag också ner strömmen till 6A och hade på morgonen fått några mil till så att jag med marginal skulle ta mig till nästa supercharger i Otocac. Från Plitvice skulle vi ha åkt till Rovinj, men vi hade några vänner som bodde i lägenhet i staden Krk på ön Krk, så vi bokade av vårt boende i Rovinj och bokade nytt i Krk. Inget strul alls med booking.com. I Krk fanns det gott om publika laddare så jag frågade inte ens om det gick att ladda på boendet. Vid hamnen bredvid gamla stan, några hundra meter från stranden, finns två typ 2-laddare som laddade ca 55 km/timme. Där fick bilen stå några timmar.
Vi besökte tre superchargers i Kroatien, Zadar och Otocac samt Senj. De två första var tråkigt placerade vid bensinmackar. I Senj däremot var laddarna placerade längst ut på en pir invid hamnen, ett par minuters promenad från den gamla staden. Liten omväg från motorvägen, men annars bästa superchargerplaceringen någonsin!
Hemfärden gick via hotell i Kiel, lite shopping på Citti Markt i Kiel (gratis typ 2-laddare) till shopping på Design outlet i Neumünster (gratis typ 2-laddare).
Sammanfattningsvis körde vi 6 950 km med en genomsnittsförbrukning på 201 wH/km. Inga incidenter alls eller räckviddsångest eller ens räckviddsfundering vid något tillfälle. Superchargernätverket fungerade fläckfritt (förutom lite långsam laddning vid en station i Tyskland) och det fanns gott om laddmöjligheter på alla ställen vi bodde på samt de flesta ställen vi stannade lite längre vid för t ex shopping. Samtliga var gratis. Ett par startade vi med ett SL-kort vi hade med oss, och vi startade en med PlugSurfing-appen och slutgiltigen skannade vi en QR-kod för att få igång en laddare. Övriga var det bara att plugga in och börja ladda.
Generellt sett tycker jag att Teslan vill ta få men väldigt långa stopp. Oss passar det bättre att ta ganska korta stopp men oftare, kanske efter ett par timmars körning. Vi tyckte det gick bra att gå på toaletten och sen köpa en glass eller en kaffe. När detta var avklarat var bilen alltid redo att köra vidare. Framförallt efter vi passerat Helsingborg på väg söderut står laddarna så tätt att det i princip går att köra vidare när man vill, för det finns alltid en till supercharger inom räckhåll i Danmark och på autobahn. Jag upplever att jag är mycket mer utvilad än när jag tidigare kört motsvarande resor med "premiumtyskar", t ex Audi A6 Allroad. Min fru uppskattar de frekventa laddstoppen. Fick jag välja själv skulle jag gärna ha 70 mils räckvidd, men i praktiken kör vi 20-25 mil mellan stoppen och det är ganska skönt. Det är väldigt praktiskt att kunna ladda från vanligt vägguttag vid boendet och det kunde vi på alla ställen vi efterfrågade det.
Högst genomsnittshastighet hade vi med god marginal genom Sverige.
När vi åkte hade bilen gamla navigationen och 2018.21.9, men en bit in på resan fick vi först nya navigationen och ett par dagar efteråt uppdaterades bilen till 2018.26. Den nya navigationen gav mycket bättre uppskattningar för ankomsttid men hade ibland problem i tunnlarna i alperna då den fick för sig att vi var på vägar uppe på berget och skulle svänga vänster och höger om vartannat tills vi kom ut ur tunnlarna. Autopiloten (AP1) tycker jag var märkbart bättre än ifjol, även om jag upplevde 2018.26 som lite nervösare än 2018.21.
Vi åt inte på Burger King eller McDonalds en enda gång. Det var lite svårt i Danmark och Tyskland, men vi hade lite att gå på från ifjol och kunde också läsa lite i appen "Superchargers".
