Ahh, vilket oerhört perfekt och lättförståeligt språkVi Gustaf Adolph &c. göre vitterligit med dette vårt öpne bref, att såsom menige Sverigis rikis ständer, högre och nidrige, opå den allmennelige riksdag, som höldts i Norköping opå det år 1604, då samptychte och beviliade en arfförening om den konungslige regering här i riket således, att näst efter vår sal:e kere her faders dödelige afgång då vele de anamma och bekenna oss för deres rätte herre och regerande konung.

Skämt åsido, språket utvecklas konstant, och det har alltid funnits de som förfasats över utvecklingen och vill cementera det språk som råkade gälla när just de var unga.
Personligen tycker jag hen bidrar positivt istället för "han eller hon", ibland omständliga omskrivningar för att undvika pronomen eller när man kanske inte vet könet (som så ofta på forum med könsneutrala signaturer). Möjligen kan jag tycka att det blir fånigt att använda hen om könet är känt, som när man pratar om en specifik namngiven person.
Det hade dock varit roligare om vi stavat det hän istället för hen, dvs precis som i finskan. Dels hade det varit naturligt med ett låneord från ett grannland, och dels hade tagit bort tramsargumentet "det betyder höna på engelska".