Eftersom vädret var så fint har vi lite spontant bestämt oss att ta en premiärtur med husvagnen. Premiär med den nya dragkroken alltså. Resan gick till laddöknen i norra Värmland, norr om Torsby. Jag hade ingen aning vilken förbrukning och därmed räckvidd jag kunde räkna med. Jag killgissade att vi borde komma ungefär 20 mil på en laddning, men det byggde mer på önsketänkande än på fakta. Det ska ju vara lite äventyr när man campar.

Risken vi tog kändes överkomlig, första HPC laddaren står i Kristinehamn, drygt 11 mil bort, därefter Ionity i Karlstad. Vi planerade ett laddstopp i Kristinehamn, men hoppades att kunna klara oss till Karlstad utan att behöva ladda. Därefter finns bara en lite opålitlig 50kW-laddare i Sunne, samt en i Torsby. Lite oklart om det skulle funka.
Vädret var fint, temperaturen höll sig strax över nollan. Vi åkte hemifrån med 100% laddning och förvärmd bil. De första kilometrarna var förbrukningen så hög att bilen inte kunde visa rätt siffra i displayen. 99,9kWh/100km är det högsta den kan visa. Jaha. Det börjar ju bra.
Men efter en mil hade snittförbrukningen sjunkit till ungefär 40kWh/100km, och det visade sig att det var ungefär där den skulle ligga hela vägen.
I Kristinehamn hade vi nästan halva batteriet kvar. Laddning behövdes inte. Vi siktade på Ionity i Karlstad. Efter några extra varv genom Karlstad - vi skulle införskaffa mat och hittade ingen parkering för ett husvagnsekipage - anlände vi efter 16 mil till Cirkle K med knappt 4 mil kvar i batteriet. 20 mil på en laddning. Bra gissat.
Nu visade sig att laddarna inte är gjorda för bilar med husvagn. Vill man inte stå i vägen för andra är man nästan tvungen att koppla loss husvagnen, bara man hittar ett ställe där kan kan parkera den. Det blev lite bökigt, men det gick bra. Vi laddade till 95% medan vi satt i husvagnen och käkade. Praktiskt att ha huset med sig.
Enligt bilens navigator, som numera hade begripit att vi drog nåt tungt bakom bilen, skulle vi nå vår destination utan att behöva ladda i Torsby. Men man vet ju aldrig om den verkligen räknar rätt. I vanliga fall gör den det. Men förbrukningen är lurig när man drar släp. Den kan sticka iväg av alla möjliga konstiga (och ibland obegripliga) anledningar.
Vi anlände till Torsby med 49% kvar. Men vi stannade ändå, eftersom vi hade mentalt redan förberett oss på att få dricka kaffe där. Till min stora glädje upptäckte jag då att laddningen hos fortums 50kW laddare utanför coop var jättegratis.

Helt klart värt besväret att koppla loss vagnen igen. Denna gången fanns det gott om plats. En kaffe och 10kWh senare åkte vi den sista biten till vår destination. Där fick bilen stå och ladda med 10A schuko medan vi hade det mysigt och gott i husvagnen.
Vi åkte därifrån med 85% SOC och någon minusgrad, anlände till Karlstad med över 30%. Jag hade egentligen tänkt att hoppa över Ionity denna gången och sikta på Kristinehamn, men jag vågade inte riktigt, trots att bilen menade att det skulle gå. Jag körde en fuling denna gången och ställde mig på tvären framför laddarna. Funkar rätt bra faktiskt.
Jag laddade 10 minuter. Visserligen dyra 80 kronor, men jag ville inte chansa. Framme i Kristinehamn visade sig att jag hade kunnat lita på bilens beräkning, men bättre så än att bli stående i Väse eller Ölme.
Fortum har placerat laddarna så att det går att stå med husvagnen påkopplad.
Vi laddade till 99% medan vi käkade lunch som vi hade med oss. Laddpauserna med husvagn känns extremt korta.
Sista etappen gick hemåt. Totalt blev det 55 mil. 39,3kWh/100km blev snittet, min gissning att det går at köra 20 mil var alltså mitt i prick. Jag tycker det är helt okej med tanke på temperaturen och så. På sommarn borde det alltså inte vara omöjligt att klara 25+ mil.
Hur är det att dra husvagn med e-tron då? Helt galet fantastiskt. Det går så oansträngt och lätt. Lite roligt att se att energimätaren knappt tangerar 25% effektuttag fast man kör uppför en brant backe. Som man kanske ser på bilden ovan så envisades vi med att baxa in vagnen på en liten skogsstig med rötter och stenar och buskar. Det hade inte vilken bil som helst klarat, och framförallt inte backandes med en husvagn. Det slog mig aldrig att det inte skulle funka.
Nu har vi verkligen börjat den hårda vägen, dvs i vinterkyla. Och det gick bättre än förväntat. Nu ser vi fram emot våren.
