Bjelke skrev: ↑04 feb 2023 18:39
Vet bms om obalansen redan i det läget alltså?
Det låter som en ihopblandning av begreppen balansering och kalibrering?
Får se om det här sparkar in öppna dörrar:
En model 3 har 4416 celler fördelat på 96 celler i serie (96 x4.20 = 403.2V)
Det är 96 st packar med 46 celler som är parallellkopplade. De parallellkopplade håller samma spänning då de är parallellkopplade.
De 96 st parallellkopplade packarna kan ha olika spänning. Det är det som är obalans och det mäts hela tiden, under körning och laddning. Tesla har valt en lösning där man inte aktivt kan ge mer spänning till cellerna som håller lägre spänning när laddning sker, utan man har resistorer som kan kopplas in och ”bränna bort steöm från de celler som ligger högt.
Ponera att man vill ladda smockfullt men det är 20 mV mellan högsta och lägsta cellpacken.
(Imbalance 20mV om man kikar med tex SMT.)
När cellen som ligger högst når 4.20V kan man inte mata på mer spänning (max spänning vid laddning är 4.20V, pga degradering/brandrisk etc).
Cellen som bara når 4.18V ligger någonstans 2% efter eller så i energi så det är en del ström som behöver fyllas på om batteriet ska bli fullt.
Eftersom Tesla inte valt lösningen att kunna direkta mer ström/spänning till vissa cellpackar så bränner man bort ström ur de cellpackar som ligger högt. För att batteriet ska bli fullt måste man ligga och ladda under tiden, annars kommer man bränna bort ström ur de ”fulla cellerna” tills de ligger ungefär som de lägsta cellerna i spänning och kanske sluta med bara 98-99%
Så slutet på laddningen (när man laddar fullt) är balansering, det är lätt att se när man laddar och har scan my tesla igång.
Model 3 och Y har högre resistans i den balanseringsresistorerna än model S och X har (iallafall ”hade”).
Resultatet var att det tar längre tid att balansera, men överlag bränner man nog mindre ström.
Bilen kan balansera efter laddning också, men det kostar % eftersom all balansering sker genom att bränna upp överskottet.
BMS-kalibrering:
BMS kan inte mäta batteriets vilospänning om batteriet inte är i vila. För det måste bilen sova med öppnade kontaktorer (stora batteriet urkopplat från reläna så det inte levererar någon ström).
När man har kört så kommer batteriets vilospänning vara lägre precis när man stannat och sakta återhämta sig. När bilen sover behövs kanske ett par timmar innan batteriet nått *nära* vilospänningen.
SOC definieras genom att vilospänningen mäts. Tex är 100% 4.20V och 80% ca 4.00 Volt.
När man kör räknas SOC fram genom att man mäter hur många kWh man använt och räknar fram vilken SOC man har just nu.
Tex, om BMS tror att kapaciteten är 80kWh och vi har kört upp 40kWh har vi minskat SOC med 50% från startvärdet. BMS kan givetsvis justera SOC under körning i vissa fall, om det är uppenbart mer eller mindre kvar än BMS trodde.
För att BMS ska kunna uppskatta batterikapaciteten (som ändras med tiden) behöver bilen ta lite feedback från vilken SOVC det faktiskt var.
Om bilen trodde att kapaciteten var 80kWh och vi körde ut 40kWh, borde SOC vara 50% lägre när vi parkeratlåt oss säga att vi startade med 80% ovh bilen trodde vi hade 30% vid parkering.
När bilen mäter vilospänningen ser den att SOC kanske bara är 28%. Varför?
Jo, vi använde 40 kWh men det var faktiskt 52% av kapaciteten. 80-28= 52.
Batteriets kapacitet var bara 40/0.52 = 76.9 kWh. Har bilen fått se detta några grr är det dags för den att justera den uppskattade batterikapaciteten nedåt.
Vi måste låta bilen sova för att kunna mäta korrekt spänning. Det tar tid och det kan inte ses direkt vid laddningen.