Vi har nu kommit hem från vår resa till Tyskland, drygt 200 mil totalt. Jag är ju van vid att köra sträckan med elbil, fast tidigare var det en P85 och senare en S90D. Och nu alltså e-tron.
På vägen ner valde vi rutten över storebältbron, där har vi aldrig åkt förut. Men efterom ABRP envisades med att det var den snabbaste vägen fattade vi beslutet att ta denna ganska stora omvägen via danska fastlandet. Ett dumt beslut, men det visste vi inte då.
Första laddpausen var hos ionity i Varberg där vi tänkte äta frukost. Och redan här märkte vi att resan kommer att skilja sig en del från tidigare resor. Bilen hade förbrukat långt mindre än beräknat (knappt 21kWh/100km) och vi hade bara gjort av med ungefär halva batteriet. Jag tryckte in laddsladden och vi gick in hos Cirkle K för att köpa kaffe och frukost. Precis när vi skulle börja äta var bilen färdig. Okej, då fick bilen alltså vänta på oss. Det skulle inte bli sista gången.
Nästa stop var Ionity Malmö. Jag hade kört enligt skyltad hastighet hela vägen, dvs 120 plus lite moms, främst för att få en känsla för förbrukningen. Framme vid laddaren låg snittförbrukningen vid 21,9kWh/100km. Vi hade alltså återigen inte gjort av med mer än halva batteriet, och denna gången försökte vi inte ens att göra nånting vettigt. Toabesök, ett kort samtal med en trevlig ägare till en e-Niro (f ö enda gången vi hade laddsällskap på ditvägen), och vidare.
Nu bestämde vi att vi skulle hoppa över nästa Ionity och sikate direkt på Fredericia i Danmark. Vi anlände med 16% SOC. Bilen klagade att spänningen från laddaren var för låg. Den låg runt 400V, i vanliga fall är det knappt 450V. Men laddningen tuggade ändå på med 140kW. Här hade vi åtminstone lite tid på oss för lite mat och en bensträckare.
Vi laddade till drygt 80% och körde vidare till näst-nästa Ionity, Aalbek West i norra Tyskland. Stor skillnad mellan de fina Cirkle K stationerna här i Norden jämfört med rastplatserna utmed tyska motorvägar. Lite halvsunkigt, toabesök kostar 0,7€ , och tillgången till toaletterna är blockerad med en skräckinjagande stålkonstruktion, bevakad av en rysk kärring som varken kan tyska eller engelska.
Jag tryckte in 50kWh i batteriet, det tog ganska så exakt 20 minuter. Detta var sistsa laddpausen. Vi hade ungefär 22mil kvar att köra. Trodde vi. Jag hade missat att denna rutten gick rätt igenom Hamburg i värsta rusningstrafik. Köer överallt, snitthastigheten gick mot noll. Navigatorn föreslog en annan rutt, visserligen en stor omväg, men åtminstone utan köer. Trodde vi. En omväg blev det, men köer blev det också. Efter totalt 14,5 timmar och 115 mil var vi framme med 16% SOC kvar. Förbrukningen för hela resan snittade på 22kWh/100km.
ABRP räknar med 25kWh/100km i 110km/h vilket har visat sig vara på tok för pessimistiskt. Nånstans runt 21 verkar stämma ganska bra. Temperaturen låg mellan 16 och 20 grader hela tiden och det blåste lätt västerifrån.
Framme i Tyskland var det för första gången lätt att hitta laddning. Som jag har skrivit några gånger tidigare så har jag alltid haft bekymmer att ladda Teslan, eftersom det inte går att ladda på plats där vi brukar bo, och det finns inga Chademo-laddare i närheten heller. Däremot desto fler CCS-laddare som dessutom är gratis.
För hemvägen bestämde vi att ta färjan Puttgarden-Rødby. Första pausen var Superchargern i Braak. Men vänta nu? Va? Nej, det var inte bilen som skulle laddas, utan vi passade på att köpa frukost på bageriet som ligger där. Gammal vana från Tesla-tiden. Vi brukade käka frukost där medan Teslan laddade. Nu tog vi med oss frallor och kaffe och åkte till närbelägna Ionity i Buddikate.
Där stod det en norsk e-tron och laddade, det blev en liten pratstund. På nåt konstigt vis gick det att ladda utan att identifiera sig här. Måste alltså ha varit gratis med andra ord. Märkligt, men man tackar och tar emot. Frukosten var uppäten samtidigt som bilen var klar.
Härifrån till nästa Ionity i Malmö är det 33 mil. ABRP påstår bestämt att det inte går att köra så långt. Vi laddade till ungefär 90% och bilen visade att vi skulle nå Malmö med 7% marginal. Låter ju inte helt galet, men jag känner inte bilen tillräckligt bra än för att våga chansa.
Eftersom vi ändå skulle handla för hemvägen svängde vi in i Heiligenhafen. Samma gratis-laddare som Mr S laddade på. Vi anlände med 70% SoC. När vi hade handlat klart var batteriet fulladdat, dvs +30%.
Bilen räknade nu ut att vi skulle nå Malmö med 37% SoC. Konsekvent alltså.
Nu tryckte jag på lite mer. Det fanns ju marginal. Jag höjde min "hastighetsmoms" och körde runt 130-150 hela vägen genom Danmark. Första gången någonsin som vi passerade Danmark utan att ladda. Och det är ju ingen jättenackdel direkt. Framme i Malmö hade vi otroligt nog 37% SoC kvar. Det hade alltså utan problem varit möjligt att köra hela vägen utan att ladda de extra 30%. Det var dessutom motvind och jag körde som sagt inte sakta. Det fanns allltså marginal.
Bredvid oss vid laddaren i Malmö stod en I-Pace och pimplade elektroner. Jag tryckte i sladden i min bil, laddeffekten klättrade inom några sekunder upp till 150kW, och jag gick in och köpte fönsterputs för att få bort alla insekter på vindrutan. När jag kom ut hade SoC:en stigit till 65%. Man hörde att såväl laddaren som bilen jobbade hårt med att forsla bort värmen. E-tron har inte riktigt samma helikopterljud som en Tesla kan ge ifrån sig, men även den låter en del. Laddeffekten var fortfarande 150kW. Jag tjuvkikade lite på laddaren där I-Pacen stod. Stackarn hade samma SoC som jag, 65%, men den laddade bara med ynka 61kW. Skulle den inte komma upp i 100kW?
Vi åkte därifrån, I-Pacen fick fortsätta småladda. Stackarna står säkert fortfarande där.
Uppskattad SoC för nästa laddpaus i Varberg var 16%. Nu blev jag allt modigare och fortsatte köra med moms. Framme i Varberg hade vi tjänat in ungefär en kvart-20 minuter mot vad navigatorn trodde. Uppskattad Soc stämde prick. Vi tryckte i oss maten som vi hade köpt på vägen. Under tiden laddade vi till 85%, med uppskattade 20% vid ankomst hemma. Det gick en kvart snabbare än beräknat att komma hem. SOC vid ankomst var 25%. Snittförbrukningen för hemfärden blev 23,9kWh/100km på 94 mil.
För vår del har långfärd med e-tron fått sig ett rejält lyft mot vår Model S. Den laddade ju inte med mer än 109kW i bästa fall, och pauserna kunde ta upp till 45 minuter. Iofs har man ju lärt sig detta och nu kändes det nästan lite stressigt när bilen laddar så snabbt att man inte hinner göra allt man hade tänkt sig.
Att använda sig att Audis ruttbräkning för att hitta laddplatser kan man bara glömma. Den ignorerar fortfarande Ionity, trots flera uppdateringar som har kommit. Jag har istället lagt in samtliga Ionity-stationer som ligger utmed färdvägen som waypoints i navigatorn. Bilen visar för varje waypoint hur mycket SOC som är kvar vid ankomst. På så vis kan man alltså lätt se hur mycket man behöver ladda för att ta sig till nästa laddare, eller näst-nästa osv. Funkar perfekt och bilen verkar som sagt vara grym på att räkna ut förbrukningen och räckvidden. Det går alltså att lita på den och det är ju viktigt om man vill känna sig trygg.
För övrigt är det föga förvånande att Audin är den perfekta långsfärdsbilen. Man sitter kungligt, adaptiva farthållaren i kombination med filassistenten är fantastisk på motorväg. Jag lät bilen köra själv i pricip hela vägen. Det räcker att vidröra ratten lite lätt med två fingrar för att slippa håll-i-ratten-gnället. Den sköter sig verkligen exemplariskt.
Nästa vecka går det norrut.