För några dagar sedan var jag ute och provkörde Polestar 2 som jag verkligen sett fram mot. Då jag gärna byter bil ofta börjar det klia i fingrarna så tanken har inte alls varit främmande att byta min Model 3 mot en Polestar 2. Gillar designen på bilen och kul att det är just Volvos avknoppning som lanserar den första elbilen som kan jämföras med Model 3 på många punkter.
Mina referensramar är att jag genom åren både provkört och ägt tyskt i alla prisklasser och på elbilsfronten har jag kört Taycan, E-tron, I-Pace, EQC, i3 och såklart hela Teslas utbud. Taycan är den elbil jag kört mest förutom Tesla då jag hade förmånen att låna en sådan i två veckor och köra långt.
Mycket om Polestar 2 är redan sagt och skrivet så jag tänkte fokusera på några direkta jämförelser med min Model 3 och mina högst subjektiva intryck. Jag upplever att de som kört Model 3 ett tag har något andra referensramar än de som kommer från en mer traditionell bil innan provkörningen. Man har helt enkelt vant sig vid ett annat UX i bil 2.0 som Tesla i mångt och mycket representerar. Det är också här den stora skillnaden ligger då Polestar 2 är en mer traditionell bil med eldrift medan Model 3 vrider och vänder på en hel del av det traditionella.
Min provkörning utgick från Kvarnholmen i Stockholm och jag körde en del vägar ute på Värmdö inklusive motorväg. För att känna skillnad mot min Model 3 tog jag ut den på samma vägar för att jämföra vägljud, styrning, känsla med mera. Totalt så hade jag bilen i drygt en timme så fick gott om tid att testa även om det såklart hade varit ännu bättre att låna bilen längre.
Den Polestar 2 jag testade hade inte Performance-paketet, men var skodd med 20"-fälgar och även extrautrustad med beige nappaskinn och ventilerade stolar vilket var riktigt trevligt. Vid senare tillfälle tänker jag se om jag kan testa en bil med Öhlins-dämparna för det vore kul att känna skillnaden då jag vanligtvis föredrar mer sportigt chassi.
Direkt när man sätter sig i Polestar känns det ombonat, men samtidigt instängt och begränsad sikt framåt när man direkt kommer från Model 3. Stolarna i Polestar är sköna och då i synnerhet skinnstolarna. Jag provsatt även i vegan-varianten och tyckte de var aningen hårda och inte lika sköna. Stolarna i Model 3 är ungefär lika mjuka som Polestars skinnstolar och båda är bekväma. Mittkonsolen i Polestar tycker jag är en märklig konstruktion som också gör det obekvämt för högerbenet när man kör. Att man har växelspak och några vred för volym i mittkonsolen tar bort utrymme. Förvaringsfack i Model 3s mittkonsol är betydligt bättre och placering av två mobiltelefon i Model 3 rakt under skärmen är något jag verkligen gillar. I Polestar har man ingen mugghållare alls om man skjuter fram armstödet som dessutom inte ger tillräckligt med stöd och sitter för lågt. På Model 3 har man två mugghållare och ett skönt armstöd utan kompromisser.
Stereon provspelades såklart med olika typ av musik. Det är bra ljudbild och man kan justera med EQ likt Model 3. Dock hittade jag inte något möjlighet att justera balans mellan fram/bak utan bara att slå av och på respektive zon. Den når inte riktigt upp till premiumljudet i Model 3 som jag tycker är fylligare och renare samt mindre burkigt.
Justering av ratten och körposition blev jag aldrig riktigt kompis med. Trots att jag justerade ratten så långt ut jag kunde lyckades jag inte hitta en position som kändes riktigt bra och upplever rattvinkeln för vinklad uppåt. Rattjusteringen är mer flexibel i Model 3 och där kan man dessutom justera ratten i ett läge utan att beakta att man ska se en skärm bakom ratten. Ratten i Model 3 är sportigare och mindre och rattknapparna på Polestar känns klumpiga med aningen plastig känsla. Teslans flexibla klick- och rullhjul är enklare att handskas med.
Elektrisk baklucka är trevligt såväl som öppningen av bakluckan och tillgången till skidlucka. Bagaget är däremot mindre och packar man semesterpackning med väskor och påsar får man definitiv in mer packning i Model 3 även om öppningen i Polestar 2 är bättre. Dragkroken är smart med enkel utfällning. Nu har jag själv aldrig behov av dragkrok, men för de som kör släp är detta såklart ett stort plus. Baksätet är relativt trångt och jag slog huvudet i taket, vilket jag inte gör i Model 3. Det jag tycker är skönt i baksätet på Model 3 är att sitter man där längre tid kan man lägga benen på diagonalen under mittkonsolen eftersom golvet är helt platt. I Polestar är det svårare att röra på benen då fötterna mer är instängda i en "brunn" och det är en upphöjning i golvet i mitten. Blir lite som när man sitter på ett trångt flyg och sitter närmast fönstret och inte kan sträcka ut benen. Sitter man på ytterplats kan man sträcka ut benen i gången då och då, vilket kan vara skönt när man åker längre i baksätet.
Körningen blev en blandning av småvägar, stadskörning och motorväg. Chassit i Polestar 2 är fint avstämt upplevs som följsamt. Nu körde inte jag bil med Performance chassi och jämför således med min Model 3P, vilket såklart inte blir helt rättvisande. Chassit i Model 3 P är sportigare avstämt, men trots detta mer förlåtande på ojämna vägar. I kurvor är Polestar aningen svajig och man märker att bilen är tyngre än Model 3. Styrningen upplevde jag också som något död och sladdrig. I model 3 är styrningen mer distinkt och kommunikativ. Polestar 2 är i den bemärkelsen mer likvärdig Model S. Att klämma långa motorvägssträckor är snarlikt i Model 3 och Polestar 2 är min bedömning och det är två fina långfärdsbilar som få kommer vara missnöjda med. En sak jag noterade vid provkörningen är att det blir irriterande reflektioner från instrumentbrädan i vindrutan. Man ser högtalargaller och ventilationsutblås som en spegelbild. Detta är ett vanligt fenomen i många bilar, men i Model 3 där instrumentbrädan är helt plan blir det inga reflektioner, vilket är skönt.
När det gäller prestanda är det stor skillnad mot Model 3 Performance. Framförallt från stillastående och vid långsam körning är det en fördröjning på gasresponsen, vilket gör att den inte känns alls lika direkt och lekfull som Model 3. Kommer man från en traditionell bil upplevs Polestar 2 som kvick, men jämfört med Model 3P känns den nästan sävlig och att man inte får direkt respons var något jag irriterade mig på. I högre hastighet är skillnaden mindre, men ändå betydande. Vad gäller regen och one-pedal-drive är bilarna snarlika i sitt beteende.
En av de stora överraskningarna är vägbuller. Den Polestar 2 med 20" jag körde bullrade mer än min Model 3 P med 20". Detta både på motorväg och i stadskörning. Jag var till och med tvungen att köra min egen bil samma väg som jag provkörde Polestar 2 efteråt för att verifiera. Min bil är snäppet tystare och har mindre vägljud både i lägre fart och upp till motorvägsfart plus lite moms som jag testade. Med det sagt så tycker jag båda bilarna är fullt acceptabla och generellt får det här med vägbuller för mycket fokus eller så är min Model 3 en tyst unicorn. Jag har som sagt kört både Taycan och E-tron en del och generellt är jag ganska picky samt har bra hörsel. Kör dock med 2.8 bar i däcktryck i min Model 3 vilket enligt mina preferenser är sweet spot.
Vad beträffar skärmar och infotainment är jag antagligen skadad av att ha kört Model 3 en längre tid. Jag upplever mest att det blir rörigt med flera skärmar och samma känsla fick jag stundvis även Polestar. Hastighetsmätaren trots att den sitter på en skärm bakom ratten är i min mening svårare att läsa av i periferin än den på model 3 som är mer kontrastrik, större och sitter högre upp. Ett annat exempel är att ha två kartor - en bakom ratten och en i stående format på mittskärmen. När jag testade navigeringen och använde båda skärmarna är min upplevelse att redundansen gör det mer rörigt och inget av alternativen är riktigt klockren. I Model 3 är det mer intuitivt med automatisk zoom för ruttnavigering när man vill få hjälp att hitta rätt. Hittade inte heller Satellit-vy för kartan i Polestar 2, men det kanske finns i någon inställning. Skärmen i Model 3 sitter också markant närmare föraren vilket gör den smidigare att interagera med under färd. De stora knapparna är kanon i Polestar 2 och gör att det blir en större "träffyta". Det här kan många andra tillverkare som har touch i bilarna lära av. Exempelvis i Taycan är det pyttesmå ikoner och skärmen sitter ofördelaktigt långt in i instrumentbrädan vilket gör att den blir svår att använda smidigt. Här har Polestar hittat en bra balans.
Sikten ut, framåt och sidor är mer begränsad i Polestar. I Model 3 har man bättre sikt ut framåt och sidor vilket gör den mer lättnavigerad. Sikten bak är ganska dålig i båda bilarna. 360-kamera var bra i Polestar om än lite för dålig wide-bild bakåt, men i Model 3 har jag aldrig saknat 360-kamera eftersom man ser så bra framåt samt har en väldigt tydlig och högupplöst backkamera.
Kapitlet laddning tänkte jag inte gå in närmare på då det är uttjatat vid det här laget kring Teslas fördel med Superchargers. Däremot testade jag ruttplaneringen i Polestar 2 och att navigera till exempelvis Göteborg, Köpenhamn, Oslo för att se vilka laddstationer som den föreslog. Upplevde generellt en onödig komplexitet med för många förslag och klick innan man kommer igång. Exempelvis ger den förslag att ladda på 22kW-laddare (kallas Medelsnabb) och en lång lista med stationer och omvägar som alternativ. När man klickar sig in på en laddstation står det även hur många Chademo-laddare som är lediga trots att bilen inte kan ladda Chademo. Även några av Teslas destinationsladdare dyker upp som förslag där man kan göra laddstopp vid en rutt mellan Stockholm och Köpenhamn. Vet inte vem som kör Polestar den sträckan och vill göra ett stopp med en 10min omväg för att kunna ladda 11kW. För någon färsking i elbilsvärlden är hela systemet för ruttplanering alldeles för komplicerat och ger för många alternativ istället för att föreslå det optimala direkt och starta vägledningen utan en rad olika val och klick.
Jag är heller inte lika lyrisk till google automotive som många verkar vara. Får ingenjörskänsla över det hela och UX/Design lirar inte helt med mina preferenser. Jag gillar att man i Teslan har stora kartan synlig hela tiden (för direkt access till pinch/zoom när man letar upp något) och att olika funktioner blir delvis overlay beroende på vilka val man gör (exempelvis att man kan ha musikdelen alltid tillgänglig i miniatyr). Det nödvändigaste finns tillgängligt på skärmen samt att man når information med olika typer av swipes. I Polestar 2 kan man exempelvis inte se vilken låt som spelas utan att öppna Spotify-appen och för att nå dit krävs det två klick på skärmen. Att allting körs som separata Appar i Polestar gör att det lätt blir separerade lager med onödigt många klick. Även om Android Automotive är bättre än i de flesta andra bilar är det enligt min mening en bit kvar till Teslas UI, features och smartness. Jämförelsen med Apple börjar bli uttjatad, men Tesla är i detta avseende mer som Apple där hårdvara och mjukvara hänger ihop hela vägen, vilket känns när man använder respektive system. Ska bli intressant att följa hur Polestar hanterar OTA och vad som pushas ut för typ av ändringar över tid.
Röststyrning har diskuterats tidigare och till min förvåning blev det mer fel när jag testade detta i Polestar än i Model 3. Då tänker jag främst på att ange butiker, adresser och andra destinationer för navigering. Polestar 2 tolkade i flera fall min input felaktigt och jag testade med olika adresser och ställen. Samma adresser funkar klanderfritt i Teslan, men det kan också såklart vara en tillfällighet. Google assistenten är mer omständigt med uppläsning av det röstkommando man ger som input eller få frågor tillbaka om det verkligen var rätt kommando, men det är möjligt att detta går att konfigurera annorlunda vilket isåfall är bra. Generellt är jag ingen stor förespråkare av röststyrning och "hey google" är det första jag skulle stänga av i bilen. Däremot är basala kommandon som att ange adress, ringa samtal och lite andra bilinställningar bra att kunna få hjälp med under färd utan att släppa ratten.
Polestars pilot assist provade jag inte alls så där kan jag inte göra någon direkt jämförelse med Teslas AP, men vad jag har förstått så funkar Volvos system fint och Polestar lär vara på samma nivå. Trots att jag har FSD på min bil kör jag mest själv och använder AP främst när jag kör längre sträckor och mycket motorväg. Det jag däremot tycker är kul med AP är att hänga med i utvecklingen och se hur systemet utvecklas mot mer och mer självkörning. Detta är dock en vattendelare där vissa skiter fullständigt i utvecklingen och föredrar en vanlig adaptiv farthållare medan andra går igång på teknikutvecklingen och tycker det är kul att vara en del av resan. Jag tillhör den senare kategorin och då är Tesla roligare även om det blir två steg fram och ett steg bakåt ibland. Visualiseringen av bilar, objekt och vägen i Teslans display är också något jag uppskattar som jag saknade i Polestar 2.
Trots att jag kan låta negativ i några av reflektionerna ovan gillar jag bilen och skulle bli en jättenöjd ägare om det inte varit så att jag vant mig vid Model 3. Polestar 2 känns som en solid moderniserad Volvo och ett riktigt bra alternativ för de som är ute efter en mer traditionell bil samt gillar utseendet. För min del var det en kul och intressant provkörning, men Model 3 är utifrån mina preferenser den bilen som ger mer ”smile per mile” trots sina brister. Den minimalistiska och praktiska kupén, prestandan, lekfullheten, Superchargers, finesser som Sentry, underhållning, löpande OTA-uppdateringar av bilens alla funktioner samt att den verkligen känns som en elbil från grunden. Dessa punkter skulle jag sakna om jag bytte till en Polestar 2 så jag får helt enkelt klara mig utan ventilerade stolar, elektrisk baklucka och lite annat.
Min sammanfattning: Model 3 är en lekfull, innovativ, busig bil med karaktär och lite galen personlighet medan Polestar 2 är traditionell, gedigen, trygg och lite tråkig men med nosen in i framtiden. Välj efter egna preferenser och smak så blir man inte besviken. Det är två riktigt bra bilar med sina respektive styrkor och svagheter!
Några bilder från min provkörning:
IMG_0084.jpeg
IMG_0085.jpeg
IMG_0087.jpeg
range skiter jag faktiskt i, det är tillräckligt bra som det är.
