Kommer du privatleasa din elbil?

[nek0]

Varför jag inte vill belåna bostaden är jätteenkelt. Ett lån måste förr eller senare betalas tillbaka, oavsett hur låg räntan må vara. Vad händer när jag blir av med jobbet, eller den dagen jag inte kan jobba längre eller när jag går går i pension? Jag ser huset som min pensionsförsäkring. Det är enda tillgången jag har. Och den är säker, oavsett börskurser eller konjunkturläget. Det är ingenting jag tänker riskera, oavsett hur bra lånevillkor man får. Man behöver någon form av trygghet i livet, och min trygghet är att jag vet, vad som än händer, jag kommer ha ett hus att bo i så länge jag lever. Helt gratis.

Precis samma inställning har min fru och jag. Spelar inte med något man fick svettas för och räknar att man har det bra om vi blir expansioner ingen hyra ingen elkostnad och vårt barn ska ha en bostadsrätt som de inte finns något lån på. Lever inte speciellt fattigt heller men, kastar inte pengarna på onödiga saker.

[mati]

Varför jag inte vill belåna bostaden är jätteenkelt. Ett lån måste förr eller senare betalas tillbaka, oavsett hur låg räntan må vara. Vad händer när jag blir av med jobbet, eller den dagen jag inte kan jobba längre eller när jag går går i pension? Jag ser huset som min pensionsförsäkring. Det är enda tillgången jag har. Och den är säker, oavsett börskurser eller konjunkturläget. Det är ingenting jag tänker riskera, oavsett hur bra lånevillkor man får. Man behöver någon form av trygghet i livet, och min trygghet är att jag vet, vad som än händer, jag kommer ha ett hus att bo i så länge jag lever. Helt gratis.

Precis samma inställning har min fru och jag. Spelar inte med något man fick svettas för och räknar att man har det bra om vi blir expansioner ingen hyra ingen elkostnad och vårt barn ska ha en bostadsrätt som de inte finns något lån på. Lever inte speciellt fattigt heller men, kastar inte pengarna på onödiga saker.

Det är kanske kulturellt betingat. Du och jag vi har ju en icke-svensk bakgrund med värderingar som skiljer sig i en del punkter från medelsvensson. Det är inget snack om att det finns stora skillnader där. När jag flyttade till Sverige blev jag tämligen chockad hur man ser på lån i allmänhet och boenden i synnerhet. Jag växte upp med devisen att man inte lånar pengar. Och gör man det så betalar man tillbaka dem inom överskådlig tid. I Tyskland bygger eller köper man hus för att bo där tills man dör. I allmänhet gör man detta när man är runt 30-35 år gammal. Tidigare än så har man inte råd, senare hinner man oftast inte betala lånet. Upplägget är så att lånet betalas av så att man är skuldfri när man går i pension. Runt 30 års avbetalningstid brukar vara lagom. Man byter inte heller bostad lika ofta som i Sverige. Har man väl skaffat hus så bor man kvar. Amorteringsfria lån, skaffa hus precis efter skolan osv, det finns bara inte.

[Henriksson]

Jag kommer betala 20kr per övermil och tycker det är superbilligt. En E-trons kostnad är ju närmare 90kr milen och värdeminskningen är den i särklass största posten. Sen betalar mitt företag 52 kr/milen.

[OfarligTesla]

Intressanta svar, det skall väl erkännas att jag inte sitter med maxade lån på bostaden direkt heller. Men det är väl mest för att jag inte orkar med pappersarbetet för att utöka lånen för den relativt lilla vinsten det innebär. Borde ju flytta bufferten till sparkonto också men det är jag för lat för.

Däremot så är jag ju för lån och tar det på bil med mera, är ju fördelaktigare om man kan investera pengarna istället. Är saker som nettotillgångar, skuldkvoten och belåningsgrad jag själv bryr mig om. Amorterar jag så är det den minsta möjliga summan enligt regelverket.

[wheels]

Har man inte lån så gör man mer eller mindre som man vill. Man har ingen piska på ryggen att skaffa pengar hela tiden. Fasta kostnader på hus etc är ju ganska små. Trivs man inte på jobbet kan man bara sluta, några månader utan jobb spelar ingen roll eller år om man har en liten buffert. + att känslan är skön, särskilt när kompisar pratar om alla sina tråkiga lån. Som Göran Persson sa: Har du lån är du ikke fri.

[nek0]

Har man inte lån så gör man mer eller mindre som man vill. Man har ingen piska på ryggen att skaffa pengar hela tiden. Fasta kostnader på hus etc är ju ganska små. Trivs man inte på jobbet kan man bara sluta, några månader utan jobb spelar ingen roll eller år om man har en liten buffert. + att känslan är skön, särskilt när kompisar pratar om alla sina tråkiga lån. Som Göran Persson sa: Har du lån är du ikke fri.

+1
Riktigt skönt att slippa klaga på att allting är så dyrt.
Känner några som lever på lån och de klagar hela tiden.
Nej , det lilla jag har är mitt och det är jag nöjd med.

[Legato]

Har man inte lån så gör man mer eller mindre som man vill. Man har ingen piska på ryggen att skaffa pengar hela tiden. Fasta kostnader på hus etc är ju ganska små. Trivs man inte på jobbet kan man bara sluta, några månader utan jobb spelar ingen roll eller år om man har en liten buffert. + att känslan är skön, särskilt när kompisar pratar om alla sina tråkiga lån. Som Göran Persson sa: Har du lån är du ikke fri.

Fast det gäller bara om du inte har motsvarande eller större summa i likvida medel.

Har du 1 miljon i lån och 1,5 miljoner på banken, med full frihet att återbetala eller ta ut, så har du större frihet än om du har 0,5 miljoner på banken och inga lån.

Jag kan lösa mina lån om jag skulle vilja, men eftersom det är avsevärt mer lönsamt att sätta pengar i arbete och låta dem generera avkastning så föredrar jag att göra så.

För mig är mer pengar alltid större frihet än mindre pengar (därmed givetvis inte sagt att pengar är allt, det finns såklart annat som är ännu viktigare).

[OfarligTesla]

Har man inte lån så gör man mer eller mindre som man vill. Man har ingen piska på ryggen att skaffa pengar hela tiden. Fasta kostnader på hus etc är ju ganska små. Trivs man inte på jobbet kan man bara sluta, några månader utan jobb spelar ingen roll eller år om man har en liten buffert. + att känslan är skön, särskilt när kompisar pratar om alla sina tråkiga lån. Som Göran Persson sa: Har du lån är du ikke fri.

Fast det där stämmer ju bara inte. Det som bestämmer hur fri man är att göra saker beror på hur mycket likvida medel man har jämfört med sina kostnader. Du kan inte köpa mat för pengarna i fastigheten så de pengarna hjälper dig inte mycket med att klara dig utan inkomst.

Om 2 personer har samma nettoförmögenhet och utgifter i övrigt men där den ena har en obelånad fastighet värd 5 miljoner och 0,5 miljoner likvider så har han mycket svårare att bara säga upp säg jämfört med den som har 2,5 miljoner i lån på en sådan fastighet och 3 miljoner i likvider.

[mati]

Fast det gäller bara om du inte har motsvarande eller större summa i likvida medel.

Har du 1 miljon i lån och 1,5 miljoner på banken, med full frihet att återbetala eller ta ut, så har du större frihet än om du har 0,5 miljoner på banken och inga lån.

Jag kan lösa mina lån om jag skulle vilja, men eftersom det är avsevärt mer lönsamt att sätta pengar i arbete och låta dem generera avkastning så föredrar jag att göra så.

För mig är mer pengar alltid större frihet än mindre pengar (därmed givetvis inte sagt att pengar är allt, det finns såklart annat som är ännu viktigare).

Fast du inser säkert att detta bara lönar sig när det handlar om tillräckligt höga belopp. Du går nog inte och lånar 10000kr när du har sparat 15000kr för låta pengarna växa. Även om det är teoretiskt möjligt så är det inte värt besväret eftersom det handlar i slutändan om marginella belopp. Pratar vi om miljoner i sparkapital så blir det ju helt andra summor och då kan man hålla på så. Då blir det också roligt kan jag tänka mig.
Men den tiden jag ska tillbringa med att leta billiga lån och sparformer med hög avkastning kan jag lika gärna sitta och skriva några rader programkod som jag kan fakturera några hundralappar för. Det ger betydligt mer utdelning i mitt fall.

[Fredrik j]

Det är kanske kulturellt betingat. Du och jag vi har ju en icke-svensk bakgrund med värderingar som skiljer sig i en del punkter från medelsvensson. Det är inget snack om att det finns stora skillnader där. När jag flyttade till Sverige blev jag tämligen chockad hur man ser på lån i allmänhet och boenden i synnerhet. Jag växte upp med devisen att man inte lånar pengar. Och gör man det så betalar man tillbaka dem inom överskådlig tid. I Tyskland bygger eller köper man hus för att bo där tills man dör. I allmänhet gör man detta när man är runt 30-35 år gammal. Tidigare än så har man inte råd, senare hinner man oftast inte betala lånet. Upplägget är så att lånet betalas av så att man är skuldfri när man går i pension. Runt 30 års avbetalningstid brukar vara lagom. Man byter inte heller bostad lika ofta som i Sverige. Har man väl skaffat hus så bor man kvar. Amorteringsfria lån, skaffa hus precis efter skolan osv, det finns bara inte.

Det systemet innebär ju också att dessa obelånade hus går i arv.

[Legato]

Fast det gäller bara om du inte har motsvarande eller större summa i likvida medel.

Har du 1 miljon i lån och 1,5 miljoner på banken, med full frihet att återbetala eller ta ut, så har du större frihet än om du har 0,5 miljoner på banken och inga lån.

Jag kan lösa mina lån om jag skulle vilja, men eftersom det är avsevärt mer lönsamt att sätta pengar i arbete och låta dem generera avkastning så föredrar jag att göra så.

För mig är mer pengar alltid större frihet än mindre pengar (därmed givetvis inte sagt att pengar är allt, det finns såklart annat som är ännu viktigare).

Fast du inser säkert att detta bara lönar sig när det handlar om tillräckligt höga belopp. Du går nog inte och lånar 10000kr när du har sparat 15000kr för låta pengarna växa. Även om det är teoretiskt möjligt så är det inte värt besväret eftersom det handlar i slutändan om marginella belopp. Pratar vi om miljoner i sparkapital så blir det ju helt andra summor och då kan man hålla på så. Då blir det också roligt kan jag tänka mig.
Men den tiden jag ska tillbringa med att leta billiga lån och sparformer med hög avkastning kan jag lika gärna sitta och skriva några rader programkod som jag kan fakturera några hundralappar för. Det ger betydligt mer utdelning i mitt fall.

Ja det är korrekt, men det var inte poängen med mitt svar. Poängen är att påståendet att man är mer fri utan lån helt enkelt inte stämmer.

Det relevanta är ju nettoförmögenheten, dvs (realiserbara) tillgångar minus skulder. Dessutom ger som sagt kombinationen av lån och en större likviditet faktiskt större frihet, inte mindre, än om man är fri från lån men också har en mindre likviditet.

Sen är det självklart att alla ska göra det de är mest komfortabla med, tycker bara det är tröttsamt med rena plattityder.

[mati]

Det systemet innebär ju också att dessa obelånade hus går i arv.

Stämmer. Det var så jag fick både lägenhet i Tyskland samt hus i Sverige. För en lägenhet betalar man nämligen ingen hyra i Tyskland när man har köpt den. Då äger man den precis som ett hus. Det får jag tacka min skötsamma mamma för som hade sett till att betala lånen innan hon gick bort 56 år gammal.
I Tyskland ärver man nämligen också skulderna. Är man som förälder någorlunda ansvarstagande så ser man till att man inte har några skulder när man checkar ut. Annars står barnen för kalaset. Och det är inte riktigt så kul kanske.
Här i Sverige kan man ju i princip leva rövare, låna pengar hej vilt, och sen dör man skuldsatt upp över båda öronen. Mycket jobbigt för långivarna, men barnen slipper undan. Detta gäller dock bara såvida de inte är intresserade av dödsboets kvarlåtenskap. Vill de ha nånting så får de lösa skulderna först.

[Fredrik j]

Det systemet innebär ju också att dessa obelånade hus går i arv.

Stämmer. Det var så jag fick både lägenhet i Tyskland samt hus i Sverige. För en lägenhet betalar man nämligen ingen hyra i Tyskland när man har köpt den. Då äger man den precis som ett hus. Det får jag tacka min skötsamma mamma för som hade sett till att betala lånen innan hon gick bort 56 år gammal.
I Tyskland ärver man nämligen också skulderna. Är man som förälder någorlunda ansvarstagande så ser man till att man inte har några skulder när man checkar ut. Annars står barnen för kalaset. Och det är inte riktigt så kul kanske.
Här i Sverige kan man ju i princip leva rövare, låna pengar hej vilt, och sen dör man skuldsatt upp över båda öronen. Mycket jobbigt för långivarna, men barnen slipper undan. Detta gäller dock bara såvida de inte är intresserade av dödsboets kvarlåtenskap. Vill de ha nånting så får de lösa skulderna först.

Det svenska systemet är ju mer självständigt. Att ärva sina föräldrars skulder låter ju 1800-tal.

[mati]

Ja det är korrekt, men det var inte poängen med mitt svar. Poängen är att påståendet att man är mer fri utan lån helt enkelt inte stämmer.

Det relevanta är ju nettoförmögenheten, dvs (realiserbara) tillgångar minus skulder. Dessutom ger som sagt kombinationen av lån och en större likviditet faktiskt större frihet, inte mindre, än om man är fri från lån men också har en mindre likviditet.

Sen är det självklart att alla ska göra det de är mest komfortabla med, tycker bara det är tröttsamt med rena plattityder.

Jag förstår absolut vad du menar. Jag skulle nog möjligen agera likadant om jag hade haft de möjligheterna. Jag ser dock inte riktigt att jag har dem just nu, och då känns det tryggast att förbli skuldfri. Jag har faktiskt en gång köpt en bil mha ett lån trots att jag hade kunnat betala den kontant. Det var precis av den anledningen som du beskriver, för att behålla den finansiella flexibiliteten. Så jag är faktiskt inte helt främmande för detta. Jag betalade dock lånet efter två år eftersom jag inte gillade den där känslan av att vara skuldsatt.
Däremot så tror jag ärligt talat inte att det är så vanligt heller att folk tar lån för att ha en större flexibilitet, samtidigt som de behåller möjligheten att betala tillbaka lånet med kort varsel. Min bestämda känsla är att folk belånar sina hus för att konsumera pengarna.

[Legato]

Det systemet innebär ju också att dessa obelånade hus går i arv.

Stämmer. Det var så jag fick både lägenhet i Tyskland samt hus i Sverige. För en lägenhet betalar man nämligen ingen hyra i Tyskland när man har köpt den. Då äger man den precis som ett hus. Det får jag tacka min skötsamma mamma för som hade sett till att betala lånen innan hon gick bort 56 år gammal.
I Tyskland ärver man nämligen också skulderna. Är man som förälder någorlunda ansvarstagande så ser man till att man inte har några skulder när man checkar ut. Annars står barnen för kalaset. Och det är inte riktigt så kul kanske.
Här i Sverige kan man ju i princip leva rövare, låna pengar hej vilt, och sen dör man skuldsatt upp över båda öronen. Mycket jobbigt för långivarna, men barnen slipper undan. Detta gäller dock bara såvida de inte är intresserade av dödsboets kvarlåtenskap. Vill de ha nånting så får de lösa skulderna först.

Det svenska systemet är ju mer självständigt. Att ärva sina föräldrars skulder låter ju 1800-tal.

Håller med. Trodde faktiskt inte det förekom i något modernt västland.

Tänk vad absurt att exempelvis ha en förälder som överger en som liten och som man bara får veta något av igen när den dött och lämpat över miljoner i skulder på en...

[pejvic]

Att ha en bit under 50% belåningsgrad ser jag inte som några problem om man har populära fastigheter. Jag ligger på runt 20% och skulle utöka med några miljoner lite på skoj men fick nej från banken. De menar att jag och min sambo tjänade för lite. Lite lustigt resonerat då jag själv bestämmer min lön och dessutom tar utdelning.
Jag menade att jag skall väl ändå inte ta mer lön än jag använder. (vilket jag redan gör). Så passa på att låna om ni har låg belåningsgrad, fast inkomst, bra räntor - i tid. Slutar man jobba så får man rånobben att låna nåt. Det spelade ingen roll att jag har likvida medel att betala lånen med. Fick nej ändå.

(Sen fattar jag inte hur bankerna kan låna ut till 85% av lägenheten / husets värde. Har de inte lärt sig nåt....)

[Edward123]

Det systemet innebär ju också att dessa obelånade hus går i arv.

Stämmer. Det var så jag fick både lägenhet i Tyskland samt hus i Sverige. För en lägenhet betalar man nämligen ingen hyra i Tyskland när man har köpt den. Då äger man den precis som ett hus. Det får jag tacka min skötsamma mamma för som hade sett till att betala lånen innan hon gick bort 56 år gammal.
I Tyskland ärver man nämligen också skulderna. Är man som förälder någorlunda ansvarstagande så ser man till att man inte har några skulder när man checkar ut. Annars står barnen för kalaset. Och det är inte riktigt så kul kanske.
Här i Sverige kan man ju i princip leva rövare, låna pengar hej vilt, och sen dör man skuldsatt upp över båda öronen. Mycket jobbigt för långivarna, men barnen slipper undan. Detta gäller dock bara såvida de inte är intresserade av dödsboets kvarlåtenskap. Vill de ha nånting så får de lösa skulderna först.

Det svenska systemet är ju mer självständigt. Att ärva sina föräldrars skulder låter ju 1800-tal.

Man kan avsäga sig arv i Tyskland för att undvika detta.

[mati]

Det svenska systemet är ju mer självständigt. Att ärva sina föräldrars skulder låter ju 1800-tal.

Ja, det är ingen höjdare. I Tyskland måste barnen även stå för eventuella kostnader som uppstår i samband med att en anhörig hamnar t.ex. på ett äldreboende. Kan gamlingen inte betala så är det barnen/släkten man går till i första hand. Först när de inte heller kan betala går socialen in.
Det är även tvärtom. Om man t.ex. lever på socialbidrag och ens förälder bedöms ha tillräckligt med tillgångar så går staten till dem och kräver pengarna tillbaka. Skit samma hur gammal "ungen" är. Barnet kan vara 50, det spelar ingen roll.
Jag fick t.ex. inget studielån eftersom min mamma ansågs ha tillräckligt hög inkomst för att kunna försörja mig medan jag pluggade.
Från ett svenskt perspektiv är detta fullkomligt absurt. I Tyskland anser man att det är helt normalt.

Man kan avsäga sig arv i Tyskland för att undvika detta.

Ja, men då måste du veta i förväg att det finns skulder. Du kan mig veterligen inte acceptera arvet först och avstå senare när du upptäcker att det inte var så bra som du trodde.

[pingflood]

Ja det är korrekt, men det var inte poängen med mitt svar. Poängen är att påståendet att man är mer fri utan lån helt enkelt inte stämmer.

Det relevanta är ju nettoförmögenheten, dvs (realiserbara) tillgångar minus skulder. Dessutom ger som sagt kombinationen av lån och en större likviditet faktiskt större frihet, inte mindre, än om man är fri från lån men också har en mindre likviditet.

Sen är det självklart att alla ska göra det de är mest komfortabla med, tycker bara det är tröttsamt med rena plattityder.

Jag förstår absolut vad du menar. Jag skulle nog möjligen agera likadant om jag hade haft de möjligheterna. Jag ser dock inte riktigt att jag har dem just nu, och då känns det tryggast att förbli skuldfri. Jag har faktiskt en gång köpt en bil mha ett lån trots att jag hade kunnat betala den kontant. Det var precis av den anledningen som du beskriver, för att behålla den finansiella flexibiliteten. Så jag är faktiskt inte helt främmande för detta. Jag betalade dock lånet efter två år eftersom jag inte gillade den där känslan av att vara skuldsatt.
Däremot så tror jag ärligt talat inte att det är så vanligt heller att folk tar lån för att ha en större flexibilitet, samtidigt som de behåller möjligheten att betala tillbaka lånet med kort varsel. Min bestämda känsla är att folk belånar sina hus för att konsumera pengarna.

Du har förmodligen helt rätt där. Känner inte en enda person som har tagit ut ett större lån för att de ville få kapitalet att växa på annat sätt, däremot större lån för semester, ny bil, renoveringar osv.

Denna diskussion påminde mig om "den gamla goda tiden" på tidigt 2000-tal när man i USA lätt kunde skaffa kreditkort med 12 månaders 0% ränta, plocka ut hela krediten i kontanter (utan avgift) och sedan gå och stoppa i ett sparkonto där man fick 6% eller mer. Kände några som hade runt 100k USD i i ruljans på detta vis och det blev ju faktiskt en hyfsad slant efter ett år. Inte illa för några få timmars arbete.

[Fredrik j]

Det svenska systemet är ju mer självständigt. Att ärva sina föräldrars skulder låter ju 1800-tal.

Ja, det är ingen höjdare. I Tyskland måste barnen även stå för eventuella kostnader som uppstår i samband med att en anhörig hamnar t.ex. på ett äldreboende. Kan gamlingen inte betala så är det barnen/släkten man går till i första hand. Först när de inte heller kan betala går socialen in.
Det är även tvärtom. Om man t.ex. lever på socialbidrag och ens förälder bedöms ha tillräckligt med tillgångar så går staten till dem och kräver pengarna tillbaka. Skit samma hur gammal "ungen" är. Barnet kan vara 50, det spelar ingen roll.
Jag fick t.ex. inget studielån eftersom min mamma ansågs ha tillräckligt hög inkomst för att kunna försörja mig medan jag pluggade.
Från ett svenskt perspektiv är detta fullkomligt absurt. I Tyskland anser man att det är helt normalt.

Man kan avsäga sig arv i Tyskland för att undvika detta.

Ja, men då måste du veta i förväg att det finns skulder. Du kan mig veterligen inte acceptera arvet först och avstå senare när du upptäcker att det inte var så bra som du trodde.

Som sagt skulle nog en svensk som levde i början av 1900-talet också ansett det som helt normalt. I det gamla bondesamhället var ju arvet ett fundament i samhället när gården gick i arv till äldste sonen. Det ju ofta en förutsättning för familjens fortlevnad. Att börja om på ny kula var för kostsamt. Det var ju, bland annat, det här systemet som bidrog till den stora utvandringen till USA.

Även systemet med knektar är ju häpnadsväckande med dagens ögon.
Soldaten tilldelades ett torp med tillhörande jordplätt som familjen kunde bo på medans han var borta i krig. Om han stupade, vilket ju var mer regel än undantag, drogs rätten att bo i torpet in för familjen. Det kom istället en ny knekt. Enklast var ofta att han gifte sig med änkan som då kunde bo kvar och sköta om egendomen.
En soldatänka kunde ju överleva flera flera män och ha barn med dom allihop.

[MWall]

Som sagt skulle nog en svensk som levde i början av 1900-talet också ansett det som helt normalt. I det gamla bondesamhället var ju arvet ett fundament i samhället när gården gick i arv till äldste sonen. Det ju ofta en förutsättning för familjens fortlevnad. Att börja om på ny kula var för kostsamt.

Du behöver inte gå så långt bak.

När min farmor och farfar dog på 80-talet fick min pappa gården, skogen och jorden. Hans äldre syster fick stugan vid sjön. Grymt orättvist såklart. Men så funkade det.

Min farmor kom från en gård med hundratals och åter hundratals hektar skog. Hon fick ingenting av det i arv. Allt gick till sonen som skulle driva gården vidare. Är surt för hade det inte varit för det hade jag varit mångmiljonär.

Det hela är mycket enkelt. Splittrar du gården kan ingen leva av den. Därför splittar man inte.

För fem år sen fick en av mina bästa vänner ett förskott på arvet i form av skogsskiften värda ca 2 miljoner. Han blev fly förbannad. Han har flyttat 20 mil från hemorten, utbildat sig och skapat sig ett liv av egen kraft. Hans äldre bror har inte gjort det. Därför "belönades" han med skiften för 10-12 miljoner. De andra två syskonen fick också mindre. Tydligen ville pappan att äldste sonen skulle föra livsstilen vidare.

[Fredrik j]

Som sagt skulle nog en svensk som levde i början av 1900-talet också ansett det som helt normalt. I det gamla bondesamhället var ju arvet ett fundament i samhället när gården gick i arv till äldste sonen. Det ju ofta en förutsättning för familjens fortlevnad. Att börja om på ny kula var för kostsamt.

Du behöver inte gå så långt bak.

När min farmor och farfar dog på 80-talet fick min pappa gården, skogen och jorden. Hans äldre syster fick stugan vid sjön. Grymt orättvist såklart. Men så funkade det.

Min farmor kom från en gård med hundratals och åter hundratals hektar skog. Hon fick ingenting av det i arv. Allt gick till sonen som skulle driva gården vidare. Är surt för hade det inte varit för det hade jag varit mångmiljonär.

Det hela är mycket enkelt. Splittrar du gården kan ingen leva av den. Därför splittar man inte.

För fem år sen fick en av mina bästa vänner ett förskott på arvet i form av skogsskiften värda ca 2 miljoner. Han blev fly förbannad. Han har flyttat 20 mil från hemorten, utbildat sig och skapat sig ett liv av egen kraft. Hans äldre bror har inte gjort det. Därför "belönades" han med skiften för 10-12 miljoner. De andra två syskonen fick också mindre. Tydligen ville pappan att äldste sonen skulle föra livsstilen vidare.

Men på 80-talet ifrågasatte man det. Vid seklets början var något annat konstigt.

[iAkita]

Jag kan faktiskt inte komma på en enda elbilsmodell där det i efterhand visat sig att det som privatperson skulle varit mer ekonomiskt fördelakigt att leasa bilen istället för att köpa den. När jag köpte min första elbil 2016, en Renault Zoe med batterihyra, så fick jag bland annat höra här att det var fullständigt idiotiskt att köpa istället för att leasa. Vem skulle villa köpa en föråldrad elbil med kort räckvidd och dessutom batterihyra när det var dags att sälja? Utvecklingen skulle gå i en rasande takt framöver och värdetappet skulle vara enormt. Facit blev att värdeminskningen både räknat per år och per mil blev väldigt gynnsam jämfört med om jag leasat den. e-Niron som jag ersatte den med har haft en värdeminskning som är bortår 2000 kr mindre per månad jämfört med dagens kampanjpriser, och ännu mycket mer om jag valt att leasa den 2018 när jag tecknade kontraktet. Hade jag sålt den inom ett år hade jag till och med gått vinst vinst.

Exakt likadant låter det nu: Utvecklingen går i en rasande takt och andrahandsvärdet kommer sjunka som en sten. Jag har svårt att se att det skulle bli så när det visar sig att elbilar från 2015-2016 med 10-15 mils räckvidd fortfarande har ett strålande andrahandsvärde i kronor per månad eller per mil räknat. Att jämföra kampanjer på leasing med listpris för köp kanske kan få det att verka som att privatleasing är ett bra alternativ. Men den jämförelsen låter sig inte göras annat än med teslor, och där vet väl alla vid det här laget att det varit en dålig affär att privatleasa istället för att köpa.

Till sist: En fördel med att privatleasa bilen har tidigare varit att värdetappet är störst de första 2-3 åren. Så verkar det intressant nog inte vara med elbilar. Tvärt om verkar värdetappet vara som lägst det första året, antagligen tack vare en kombination av oro för batteriernas hållbarhet och en bonus som utbetalas först en tid efter köpet.

[Henriksson]

E-tronen jag privatleasar kostar 6.700 kr/mån, hade jag köpt den skulle de ha 930.000kr, eller 9.975 kr/mån plus 185.000 i kontantinsats. Då skulle den alltså kosta drygt 15.000kr/mån om kontantinsatsen fördelas på 36 månader. Så hur man än räknar blir privatleasing för min del hälften så dyrt jämfört med att köpa kontant. Övermilen kostar bara 20 kr och jag kommer att ha ha ca 2.000 övermil under perioden vilket då ger en extra kostnad på 40.000 kr över två år vilket alltså ger 1.700 kr/mån över 24 mån och en totalkostnad på 8.400 kr/mån inkl. privatleasingen. Sedan är 80% av mina mil tjänstemil med en ersättning på 52 kr/milen så för min del betalar företaget hela bilkostnaden. Nypriset var 1.200.000 kr för denna bil och den hade alltså haft en värdeminskning på 200 kr/milen när jag tog över den. Om man räknar med en värdeminskning på ca 50% om tre år kommer den fortsatta värdeminskningen att ligga runt strax under 100 kr/milen vilket bekräftas i t.ex. Teknikens värd som har beräknat till ca 90 kr/milen för E-tron. Jag kommer totalt betala ca 45 kr/mil totalt med en total beräknad körsträcka om 4500 mil och en totalkostnad på 201.600 kr.

[pejvic]

Jag håller med. Kan ej förstå att det skulle "normalt" vara en plusaffär med privatleasing. Då måste ju kreditgivaren ta risken för återköpsvärdet. Och det är klart de då bjuder ett lägre pris som begagnat för säkerhets skull? Antingen måste de ju själva ta bilen och sälja den, leasa om den eller släppa den till tredje part, förmodligen som en option med förutbesstämt pris redan från början. Finns ju ingen leasinggivare som vill ta över en bil för 400.000 som är värd 300.000.... Någon måste alltid betala, och någon är ALLTID konsumenten.

Enda grejen som kan gynna privatleasingalternativet är väl när det inkluderas serviceavtal och försäkringar. Då kan leasinggivaren deala till det mkt mkt bättre än en enskild person.

Samma sak med operationell, det måste vara sämsta sättet att äga bilen på. Någon måste ju ta den finansiella risken. Och visst det har säkert lönat sig i flera fall men då "lär" sig ju leasinggivaren och tar ännu mer höjd nästa gång. På nåt sätt känns det också som att man bryr sig mer om bilen när man äger den också. Slarvar man så blir man betalningsskyldig för repor, dörruppslag, kantstötta fälgar mm hursomhelst.